Trafiken är den viktigaste politiska frågan i höst, sade flera kommunpolitiker när de i veckan tilfrågades av TV 4 Uppland om vad som kan tänkas dominera Uppsalapolitiken i höst. Det var på tiden att Uppsalapolitikerna äntligen upptäckt att trafikfrågorna har avgörande betydelse för kommunen och staden.
Det kanske var typiskt att det var ett kommunalråd som varit pappaledig i ett år och därför hunnit växla fokus som skulle upptäcka sprängkraften i frågan. Att den kraften skulle bli så stor som den blev insåg han dock uppenbarligen inte när han intervjuades av UNT och då redogjorde för sin syn på centrumtrafikens organisering.
Tråkigt är att kritikstormen ensidigt riktat in sig på ett uttalande av Malmberg i intervjun och fastnat i det: att hastigheten i stadskärnan får bli högst tio kilometer i timmen. Det finns ingen gräns för hur stolligt många tycker förslaget är - utan att tänka på att medelhastigheten i Uppsalas stadskärna ligger på cirka 13 km i timmen.
Huvudsaken i förslaget är förstås inte att bilföraren uteslutande ska ha ögonen på att hastighetsmätaren inte överstiger 10 km utan på att han (eller hon) ska ha koll på medtrafikanterna. Huvudsaken måste vara en bättre styrning av de trafikslag som ska samsas i innerstaden och att det blir de oskyddade trafikanterna som blir normen.
I dag består innerstadstrafiken av en salig blandning. Cyklisterna kör på bilgatorna, fotgängarna använder de cykelbanor som finns. Att det inte inträffar fler olyckor och olyckstillbud är anmärkningsvärt.
Att det inte går att fortsätta så har stått klart länge och nu har kanske Uppsalapolitikerna i alla läger också förstått det.
Det brinner faktiskt i knutarna. Staden byggs ut kraftigt med upp emot 1 000 lägenheter varje år. Uppsala är en het metropol i fastighetsägarbranschen, framgick det av ett seminarium sombl a stadsbyggnadskontoret arrangerade i tisdags. Det gör att trycket säkert kommer att öka ytterligare på utbyggnadsplanerna. I dag är det den inre och yttre stadskärnan som fylls på, "förtätas". Den nya E 4 kommer säkert att medföra ökat tryck på byggande på området runt Europavägen.
Nya bostäder betyder fler människor, fler som ska transporteras inom staden eller ut och in ur staden. För dem som bor i förtätningskvarteren i runt Kungsgatan är transportproblemet ringa. Man går till Stora torget, cyklar till Stadsskogen och tar tåget till Stockholm. Flyttar man in i exempelvis de planerade husen på den gamla kraftledningsmarken i Årsta blir problemet större. Det smidigaste transportsättet borde, utöver cykel, vara buss. Men bussarna går för sällan för att de ska kunna ersätta bilen; alltså kommer många i stadens utkanter att fortsätta ta bilen till stan - om inte det medför för stora olägenheter eller helt enkelt inte är tillåtet.
Det här måste lösas och på det sätt att bilen blir satt på undantag i stadskärnan. Uppsala är en gammal småstad, dess bättre inte riven till 100 procent, vilket innebär att det är 1800-talets kommunikationer som präglat stadens skala, dvs skalan för häst och vagn. Det går helt enkelt inte att låta alla som vill ta bilen in till staden. Skälen har upprepats till leda och behöver alltså inte återigen räknas upp.
Men en förutsättning är att kollektivtrafiken kraftigt rustas upp, att turtätheten ökar och att tillgängligheten blir bättre. Det måste bli enkelt och naturligt för Årstabon att ta ungarna med på bussen till stan i stället för att ta bilen. Att ordna detta är i sanningens namn en utmaning för Uppsalas samtliga politiker.