Jakten på det svåråtkomliga

Den politiska jämlikhet som demokratins princip om "en man, en röst" etablerat har bidragit till att samhällsklyftorna minskat. Medborgarskapet har skänkt självkänsla och status. Men även i demokratiska samhällen försiggår oavbrutna processer av social skiktning som är av stor betydelse för mångas livskvalitet och tillfredsställelse. I kapitalistiska system av Sveriges typ är konsumtionsmönster ett av de allra tydligaste uttrycken för hur denna ibland subtila maktordning upprätthålls. Konsumtion och livsstilar blir allt viktigare för många. Nyligen slog en undersökning fast att för ungdomar är en av de väsentligaste aspekterna för att känna sig väl till mods att kunna konsumera på tillfredsställande sätt.
Vad vi konsumerar och vilken livsstil vi har är nu liksom tidigare klass- och statusmarkörer med stor genomslagskraft och därmed fascinerande att försöka förstå sig på. Samhällseliterna befinner sig i en ständig rörelse bort från gårdagens exklusivitet till det som ska bli morgondagens svåråtkomliga varor, tjänster och livsstilar. Hack i häl, men alltid steget efter, följer den uppåtsträvande medelklassen, ständigt är på jakt efter att erövra just det exklusiva. När den lägre medelklassen och arbetarklassen slutligen hänger på är eliten redan långt borta, någon annanstans.
Ingvar Kamprad sade en gång att Ikea gjort mer för att demokratisera Sverige än den allmänna rösträtten. Företaget gav vanligt folk möjligheten att köpa designade, ofta imiterade, möbler till överkomliga priser. Men vips så är det inte längre designermöbler som manifesterar exklusivitet.
Den franske sociologen Pierre Bourdieu kallade den skiktningsprocess som jag just beskrivit för att "åka off-pist". När alpin utförsåkning från att ha varit en exklusiv sport förbehållen en förmögen elit på 1960-talet började bli mer och mer av ett folknöje, ökade också åkningen "off-pist". När kreti och pleti kunde susa nedför pisterna måste exklusivitet befästas på annat sätt; off-pist åkningen fordrade en erfarenhet, skicklighet och ett mått av risktagande som utgjorde skiljelinjen mellan eliten och massan.
Bourdieus skarpsinniga betraktelse hjälper oss att förstå en del av de beteendemönster som effektivt men ofta outtalat upprätthåller social skiktning och maktförhållanden, också i Sverige.
Solbränna kom till exempel under 1900-talet i Europa alltmer att förknippas med en exklusiv livsstil. Charterresor och lågprisflyg har under de senaste decennierna omvandlat semestrandet vid Medelhavets stränder eller på små, avlägsna grekiska öar till var mans egendom. Inte längre signalerar den djupa solbrännan något exklusivt och svåråtkomligt. Två veckors slappande i en solstol på Cypern talar i stället om att du varken har ambitioner eller tillräckligt med pengar för att klättra i berg, paddla kajak, ta dykarcertifikat eller köra hundspann i fjällen.
Numera lämnar heller "ingen" Sverige under sommaren, hur regnigt, dystergrått och kallt det än är. När det är som mörkast och kulnast i Sverige, i november, december eller januari, är det i stället dags för utlandsvistelsen som gärna sträcks ut över ett par veckor, och markerar att man har möjlighet att förfoga över sin egen tid - också det ett privilegium.
För många är emellertid sommaren den enda tid på året då man har råd och tid att åka på solsemester. På vintern måste man åka till andra delar av världen än Sydeuropa för att få sol och värme vilket kräver gott om pengar - och tid. För åker man så långt är det orimligt att vara borta bara en vecka. Ändå har Thailand blivit något av ett folknöje och svenskarnas näst vanligaste resmål. Därmed är redan exklusiviteten i vintersemestrarna på väg att försvinna. Eliten är på väg någon annanstans.
Genom att konsumtion blivit så förhållandevis lättåtkomligt med stigande välstånd, fordrar eliternas upprätthållandet av exklusivitet mer sofistikerade lösningar. Att förfoga över sin tid, med and-ra ord frihet, är fortfarande exklusivt. När utmattningsdepressioner drabbar "vem som helst" för att man jobbat för mycket och inte klarar att finna en balans, blir det i stället exklusivt att kunna "ta sig tid" att vara med familjen. För att kunna förutse vilka värden som kommer att bli tongivande i morgondagens samhälle, då när frihet och tid har erövrats av alltför många, så ska vi iaktta hur eliten beter sig i dag. En gissning är att utbildning på toppuniversitet för barnen står på tur. När hälften av en årskull utbildas i det svenska högskolesystemet är det nämligen dags för eliten att dra. Off-pist: till Cambridge, Oxford, Harvard eller Princeton.