Jas tilll Baltikum!
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Förklaringen är inte någon föränd-rad hotbild. Sveriges säkerhetspolitiska läge är detsamma i dag som när beslutet fattades 2004. Det som hänt är att ÖB nu kan konstatera att pengarna inte räcker — eller, mer brutalt uttryckt, 2004 års försvarsbeslut var omöjligt redan från början.
Så har försvarspolitiken länge bedrivits i Sverige. Försvaret krymper år efter år. Politikerna talar om omställning och möjlighet till "återtagning" men verkligheten präglas av improvisationer och panikåtgärder för att i någon mån minska följderna av att pengarna helt enkelt inte räcker.
I det läge som nu råder kan ÖB:s förslag mycket väl vara det mest rationella. De modernaste versionerna av Jas, totalt 69 plan, är anpassade så att de kan användas i den typ av internationella insatser som efter det kalla krigets slut kan antas bli det svenska försvarets huvuduppgift. ÖB vill modernisera ytterligare 31 äldre exemplar så att de motsvarar denna standard. Övriga äldre Jas-plan föreslås utgå. Vi får i så fall en enhetlig flygplansflotta som fyller dagens krav.
Det är stilenligt att miljöpartiets språkrör Peter Eriksson nu kräver en "ansvarsutredning" för att fördela en påstådd skuldbörda för att vi alls skaffat Jas. Men beslutet fattades i ett säkerhetspolitiskt läge som var mycket annorlunda än dagens. Det första riksdagsbeslutet togs 1982, ett år efter att krigstillstånd införts i Polen, sju år före Berlinmurens fall och nio år före Sovjetunionens upplösning.
Det fanns mycket starka skäl för Sverige att då behålla en inhemsk kapacitet att tillverka stridsflygplan och att hålla ett flygvapen som kunde bidra till att försvåra ett angrepp mot vårt land. Ingen kunde heller åren efter 1989 och 1991 tvärsäkert påstå att det säkerhetspolitiska läget varaktigt förbättrats. Först med de centraleuropeiska och baltiska ländernas inträde i EU och Nato har den nya europeiska ordningen stabiliserats.
ÖB fick i går kritik av moderaternas och centerns ledamöter i försvarsutskottet som vill hålla fast vid 2004 års beslut. Det är lätt att sympatisera med syftet, men 2004 års beslut är inte mer realistiskt i dag än när det fattades.
Då är det förslag som väckts av folkpartiets ledamot av utskottet, Allan Widman, betydligt mer konstruktivt. Om de övertaliga planen erbjuds till de baltiska länderna som gåva eller till försäljning för ett lågt pris så behöver de inte skrotas och Sverige får ändå en säkerhetspolitisk bonus genom att våra grannländer får bättre möjligheter att freda sitt luftrum.
I dag saknar Estland, Lettland och Litauen egna flygvapen och är följaktligen beroende av andra länder för kontrollen av sitt territorium. Allan Widman påminner om hur Sverige under 90-talet bidrog till uppbyggnaden av markstridskrafter i de baltiska länderna, bl a genom överlåtelse av materiel som inte längre behövdes i det svenska försvaret.
Kanske skulle det gå att få mer betalt för Jas-planen om de såldes till något annat land. Men att ge Estland, Lettland och Litauen förtur skulle vara ett snyggt sätt att visa insikt om de baltiska ländernas betydelse också för vår egen säkerhet.