Jemens kollaps den stora faran

Även om ingen vill erkänna det tycks det uppenbart att USA är inblandat i kampanjen. Amerikanskt spionflyg har rapporterats över Jemen i månader, och amerikanska armén stöttar de jemenitiska specialstyrkorna (vilka, som av en händelse, leds av presidentens son och tilltänkte efterträdare).

Problemet här är inte den amerikanska politiken: att hjälpa till att krossa al-Qaida är precis vad man borde göra. Problemet är att detta är det minsta av Jemens problem. Jemenexperter har i många år varnat för att landet riskerar att bli en fruktansvärd huvudvärk för omvärlden utan reaktioner från stormakterna. Detta är ett fattigt och trasigt land, ingens särskilda intresse. Det må ha ett strategiskt läge vid Röda havets utlopp och med en lång gräns mot oljejätten Saudiarabien, men amerikanska och europeiska regeringar har inte riktigt orkat bekymra sig om ännu en kris i det som en gång kallades Arabia Felix, "det lyckliga Arabien".

Kriser råder det ingen brist på. I södra Jemen, det som fram till 1990 var det oberoende Sydjemen, kräver man åter självständighet. Samtidigt har, sedan 2004, tusentals människor dödats i norr, där ett zeidi-shiitiskt uppror visat sig omöjligt att slå ner för regimen, som ändå försöker med alla medel: bombningar, utsvältning, skövlade byar. Landet har det gångna decenniet hållit sig hjälpligt flytande på oljeinkomster, men de två viktigaste oljefälten beräknas vara tomma nästa år, och om nuvarande produktionstakt upprätthålls är de sista tillgångarna slut 2019.

Det är inte ett lyxproblem. Två tredjedelar av statens inkomster kommer från oljan. Den jemenitiska statsapparaten är ett gytter av konkurrerande politiska, regionala och tribala intressen som allihop hålls samman av president Salehs mutpolitik: olja som konfliktlösningsmedel. Men när statens inkomster minskar försvinner också presidentens förmåga att köpa stöd, och de politiska eliterna finner att kakan krymper - någon måste bort, sedan ytterligare någon. Det är som upplagt för inre stridigheter i ett land där det finns ett par skjutvapen i omlopp per vuxen man. Den verkliga faran är alltså inte att al-Qaida spränger flygplan över Detroit, utan den är Jemens kollaps som stat. I så fall står vi inför ett statsmisslyckande - ett Afghanistan eller Somalia - på Arabiska halvöns sydspets. Den dagen kommer al-Qaidaproblemet att börja på allvar.