JK bör ta det lugnt
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
I och med att Sverige anslutit sig till konventionen så är det naturligtvis rimligt, för att inte säga ofrånkomligt, att detta också märks när svenska domstolar behandlar olika fall. En gemensam europeisk praxis för bedömning av fall som gäller grundläggande medborgerliga rättigheter är också i sig något önskvärt.
Lagen om hets mot folkgrupp tillkom i politisk enighet 1948 under intryck av 30- och 40-talens hatpropaganda mot judar. Liknande bestämmelser finns i de flesta demokratier. Det som straffbelades var uppsåtligt hot, uppsåtlig smädelse och uppsåtligt förtal, som utfördes offentligt och riktades mot grupper inom landet. Som en följd av att Sverige anslöt sig till FN:s konvention mot rasdiskriminering infördes i stället det mer oprecisa begreppet missaktning. Det tycks vara här som JK nu ser ett problem.
Hans hållning är delvis begriplig. Just för att hets-lagstiftningen innebär ett ingrepp i yttrande- och tryckfriheten är det viktigt att den inte är alltför allmänt formulerad. Det är möjligt att den ursprungliga skrivningen skulle vara lättare att tillämpa utan att någon konflikt med Europakonventionen skulle riskeras.
Men Lambertz tycks också mena att utvidgningen av lagen så att den även täcker hets mot homosexuella i sig skulle vara problematisk att tillämpa. Det återstår att bevisa. Det fanns formuleringar i Åke Greens predikan som dämpade hans egna utfall. Att Göta hovrätt, som inte förde något resonemang om Europakonventionen, fann det rimligare att fria än fälla var därför inte överraskande - och säger inget om hur andra mål om hets mot homosexuella kan tänkas bedömas.
JK borde ta det lugnt och invänta mer underlag i form av ytterligare domar. Sådana kan komma ganska snart. Och i väntan på det finns ännu en fråga att begrunda: Hur är det möjligt att samma extrema hetspropaganda mot judar (från den i praktiken rent nazistiska närradiostationen Radio islam) som tidigare fällts i svensk domstol år efter år kan ligga ute på nätet utan att rättsväsendet reagerar? Om den svenska hetslagstiftningen lider av trovärdighetsproblem så är detta det mest slående exemplet.