Jour kvar för utsatta kvinnor
De senaste åren har Uppsala kvinnojour fått sina kommunala anslag minskade. Från att ha haft ett bidrag på 750 000 kronor per år fick jouren 300 000 kronor för innevarande år.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Reaktionerna har dock inte låtit vänta på sig. När beslutet skulle tas i höstas demonstrerade många kvinnor mot nedskärningen men majoriteten stod på sig. Nämnden för vuxna med funktionshinder skar ned föreningsbidragen med 25 procent. Kvinnojouren var en av de berörda föreningarna.
Andra röster har också höjts mot avvecklingen, t ex Rikskvinnocentrum i Uppsala har uttalat sitt stöd för jouren. Och tidigare i år manade statsminister Göran Persson kommunerna att ge bidrag till kvinnojourerna i landet.
Bland kommunalpolitikerna har de borgerliga partierna efter beslutet i nämnden för vuxna med funktionshinder vänt sig mot beslutet.
Ett antal socialdemokratiska kvinnor i Uppsala skrev en debattartikel i UNT 15 februari där man ville riva upp beslutet och ge kvinnojouren möjlighet att fortsätta sitt arbete som hittills.
Beslutet i nämnden för vuxna med funktionshinder var enhälligt men den senaste tiden har oppositionen försökt verka för ett nytt beslut i nämnden så att kvinnojouren skulle kunna få sitt bidrag utökat med 200 000 kronor.
Till denna motkraft slöt sig nu den vänsterpartistiska ledamoten i nämnden Liza Boëthius och helt plötsligt finns det en majoritet i nämnden för ett utökat bidrag till kvinnojouren. Kvinnojouren får mera pengar och kan nu återuppta sin verksamhet.
Många hårda, och stundtals ovärdiga ord, har spillts på denna process. De borgerliga partierna har anklagats för att bara vilja plocka politiska poäng på frågan. Kommunalrådet Jan Ask (s) skrev t ex i en insändare att han blev ledsen över att folkpartiet ägnade så mycket kraft på denna fråga i stället för att angripa ursprungsproblemet, våldet i familjen.
Och Liza Boëthius har tagits i örat av sin gruppledare, kommunalrådet Britt Löfgren (v). Boëthius borde ha argumenterat för sin kursändring i partiet och inte gått sin egen väg.
Partierna får väl i sinom tid lösa sina interna problem. Huvudsaken är att kvinnojouren nu får sina pengar så att de kvinnor som har behov av dess verksamhet får den hjälp de behöver.
Beslutet i nämnden för vuxna med funktionshinder betyder nu att många kvinnor som utsätts för våld i hemmet av sina män eller partner nu kan få en hjälp som kommunen faktiskt inte kan ge.
Socialjouren och kommunens skyddade boende räcker inte för att lösa hela det komlexa problemet med våld i hemmet. Många kvinnor vågar inte öppet söka hjälp hos kommunen, utan vill hellre göra det under den totala sekretess som kvinnojouren erbjuder.
Kvinnojouren är helt enkelt ett komplement till den sociala grundtrygghet som kommunen självfallet ska stå för, ett komplement som behöver kommunalt stöd, utöver det som kommer från andra håll. Detta borde kvinnor och män i samtliga partier kunna enas om.