Socialdemokraternas partiledare Håkan Juholt har nu formerat sitt lag, utsett de personer han tänker omge sig med i den nya partiledningen. Internt har han anklagats för Stockholmsdominans på de viktigaste posterna samt för att inte ha en enda person med utländsk bakgrund på en inflytelserik position.
De politiska kommentatorerna har förhållit sig avvaktande, mycket för att man inte vetat vilka personerna är och därför har svårt att ge en bedömning. K-G Bergström gav i Expressen en mer generell beskrivning: ”Det blekaste, profillösaste och mest orutinerade lag en S-partiledare förmodligen någonsin omgett sig med”.
Tiden kommer att visa hur det står till med profillösheten då de alla kommer att vara ymnigt förekommande i politikens dagsfrågor. Partiledaren själv, Håkan Juholt, har i alla fall setts som en profil inom försvarspolitiken. Och partisekreteraren Carin Jämtin var ju nära att bli partiledare 2007. Sedan dess har hon dock belastats av att vara valförlorare (bland Stockholmsväljarna) och avsändare av några bisarra utspel i valrörelsen (ansökan om fotbolls-EM och butler i tunnelbanan).
De viktigaste personerna i S-ledningen förutom de två nämnda är den nye ekonomiske talespersonen, Tommy Waidelich, och den nya gruppledaren i riksdagen, Carina Moberg, båda två helt otippade ersättare till Thomas Östros och Sven-Erik Österberg. Och så gott som okända. Ett och annat ögonbryn höjdes nog på redaktionerna när man fann att de båda suttit i riksdagen sedan 1994.
Waidelich och Moberg, från Sundbyberg och Huddinge, har båda en gedigen bakgrund i arbetarrörelsen, från SSU och framåt. Riksdagens logg visar också på en strid ström av motioner, frågor och interpellationer från deras händer. Men hur har de synts i debatten? Vilka utspel har de gjort och vilka avtryck har deras politiska gärning lämnat?
En slagning i arkiven i Presstext, på fyra stora tidningar och TT, visar 191 träffar på Waidelich under 16 år, medan Moberg får 107. En närmare titt avslöjar dock att en mycket hög andel handlar om uppräkning av ledamöter, partiernas listor, enkäter eller debattinlägg med ett större antal undertecknare. Så vad har de egentligen gjort?
Carina Moberg betraktades som en lovande S-politiker på 1990-talet och framfördes som en kandidat till posten som bostadsminister i Göran Perssons regering. Att det inte blev så hade kanske att göra med den kritik mot partiets politik hon förde fram i en debattartikel i september 1997, ett år före valet. Av de övriga fyra undertecknarna märks en viss Håkan Juholt (”Regeringens politik duger inte”, DN Debatt 8/9 1997).
Som bostadspolitiker profilerade hon sig som en varm anhängare av allmännyttan, och skarp motståndare till försäljning av densamma. Det märks bland annat i en debattartikel tillsammans med Anita Johansson och i en DN-intervju (11/1 1999). Hon var också en period ansvarig för storstadsfrågor som sakkunnig i statsrådsberedningen.
Men i stället för statsrådsposten följde en mer undanskymd tillvaro för Carina Moberg, i riksdagens trafik- och civilutskott. Först 2008, när Mona Sahlin skulle ha rådslag om politiken, blev Moberg att räkna med igen, som ordförande för bostadsgruppen. Nu var hon på hemmaplan och återigen pådrivande, mot ombildningar av hyresrätter.
Tommy Waidelichs politiska karriär är nästan befriad från uppmärksammade händelser. De många träffarna i arkivet beror till stor del på uppdraget som ordförande i S-distriktet Stockholms län.
Annars har han uttalat sig positivt om Tobinskatten (den ”världsskatt” som numera är avförd från dagordningen) och privata lösningar i offentlig sektor (2001). Under hans sejour i EU-parlamentet meddelade också Expressen (1996) att han där var den tredje minst aktive svenske ledamoten.
Det oprövade laget ska nu upp till prövning. De mer rutinerade står vid sidlinjen och tittar på. Officiellt hoppas de förstås på framgång, att Håkan, Carin, Tommy och Carina ska kunna föra fram deras politik och vinna det svenska folkets förtroende. Men kanske finns det också en viss beredskap på avbytarbänken, en beredskap att hoppa in om matchen skulle vara på väg att förloras?