Samma dag som Socialdemokraterna åter noterar opinionssiffror kring 25-procentsstrecket, och efter några veckor av hård intern kritik, går Håkan Juholt ut (på SvD Brännpunkt) och lägger fast de stora dragen i S-politiken för 2012. En akt av obändigt självförtroende eller ren desperation? Det krävs i alla fall en hel del för att gå ut och kritisera kortsiktig ”kvartalspolitik” om man själv har gett snabba åsiktsbyten ett ansikte.
Varje utspel från Juholt följs numera av en viss oro. Hur väl förankrat är detta? Har han pratat med Carina Moberg i riksdagsgruppen eller bara med Tommy Waidelich? När kommer första signalen om att detta är åt skogen.
Den här gången verkar det dock ganska lugnt. Juholt nämner inte en enda siffra i sin artikel och undviker därmed faktafel. Han återgår till retoriken från kongressen i mars och från första maj-talet. De flesta kan hålla med om att alla ska klara skolan, att vi ska ha full sysselsättning och att tågen ska gå i tid. Avsaknaden av konkreta förslag och hur dessa ska finansieras gör att konfliktytorna blir få.
Håkan Juholt har rätt när han skriver att viktiga långsiktiga investeringar i infrastruktur (väg, järnväg och kraftnät) kommit i skymundan i svensk politik. Sverige har de ekonomiska förutsättningarna och nu är tiden att börja investera för att säkra jobb och tillväxt för 2020-talet. Han har också rätt i att samarbete krävs för att sänka arbetslösheten, men har en övertro på statens roll som samordnare.
På ett sätt tar dock Juholt ett steg framåt från vårens retorik. Då ville han ”se över avregleringarna” inom eldistributionen, järnvägen och välfärdssektorn - nu ”går det att slå fast” att förändringarna inte fungerat, oavsett om det en gång var en borgerlig eller socialdemokratisk regering som genomförde dem.
Man kan tolka hans ställningstagande som att han vill riva upp två, tre decennier av valfrihetsreformer inom den gemensamma sektorn. Han nämner inte telefonin, så Televerket kommer inte tillbaka, men i övrigt ifrågasätter han allt. Här har kanske Juholt tänkt själv, att han på något vis ska utnyttja Caremaaffären och sätta ned foten om privata alternativ i välfärden?
Men många inom socialdemokratin står i dag på regeringens sida i fråga om välfärdstjänsterna. Det viktiga är kvaliteten, inte utföraren. Kvaliteten i skolan behöver höjas och den senaste månaden visar också att upphandlingen av äldreomsorg måste reformeras. Dessa S-politiker och regeringen enas också i frågan om vinster, att dessa inte får gå ut över kvaliteten och att de ska beskattas i Sverige.
Om Juholt verkligen vill göra en vänstergir i denna fråga kommer han inte bara att stöta sig med dessa socialdemokrater, utan också med de storstadsväljare som han måste locka tillbaka. Och om det åter är tom retorik stöter han sig med andra i partiet när det är dags att konkretisera politiken. Partiets välbehövliga nystart, med en ny och sammanhållen politik, får i alla händelser skjutas fram ytterligare något.