Ledare: Kalldusch för Moderaterna

I en rad europeiska länder har extrema högerpopulistiska partier fått stort stöd – låt vara med på många håll sjunkande valdeltagande. Sverige är ett glädjande undantag. Valdeltagandet ökade och det är demokratiskt pålitliga partier som lyckats bäst. Uppmaningen från många politiker till väljarna att hjälpa till att motverka extremisternas inflytande har gått hem.

Men det är alltjämt sant att Europavalen är mycket annorlunda än nationella val. Ingen regeringsfråga ska avgöras och politiken på Europanivå förs med andra förutsättningar än den svenska blockpolitiken. Många väljare upplever avståndet till Bryssel som alltför stort och avstår antingen från att rösta eller lockas att ge sitt stöd till partier vid sidan av den gängse partipolitiken: Junilistan 2004 och Piratpartiet 2009.

I år var det Feministiskt Initiativ som spelade denna roll. Sverigedemokraterna gjorde det i riksdagsvalet 2010 och har lyckats aktivera samma väljare igen. Men även om FI:s program är tunt så finns ändå en idébakgrund som kanske skulle kunna bära partiet också in i riksdagen.

FI:s framgång sker dock nästan helt på Vänsterpartiets bekostnad. Gudrun Schyman har varit partiledare för V och attraherar samma väljare nu som då. Men i år har partiet också skickligt kunnat utnyttja en begriplig otålighet i jämställdhetsfrågor och en ilska över rasistiska stämningar i samhället som inte sammanfallit vid tidigare val. En riksdagsplats för FI i höst lär inte minska Stefan Löfvens svårigheter om han skulle få uppdraget att bilda regering.

Kvällens verkliga sensation var ändå inte FI:s framgång utan Miljöpartiets  starka resultat. Partiet gick om Moderaterna, som därmed förpassades till tredje plats i storleksordning. MP:s framgång kan ses som en belöning för effektivt arbete i EU-parlamentet (bland annat i fiskerifrågorna) – och som en konsekvens av att den spärr som partiets tidigare krav på utträde ur EU inneburit nu har fallit bort. Moderaternas bakslag är i första hand en konsekvens av att partiet sitter i regeringen – och i kraft av sin ställning som största regeringsparti drabbas hårdast när väljarna vill markera missnöje.

Borgerliga väljare har ofta föredragit Folkpartiet som trots en tillbakagång ligger över den nivå som de senaste åren varit den vanliga i opinionsmätningarna. Och Centern och Kristdemokraterna behåller sina platser.

Spelar valutgången någon roll för valet i höst? Socialdemokraterna kan hävda att resultatet pekar mot regeringsskifte. Moderaterna kommer att försöka tona ned betydelsen. Men den psykologiska effekten när ett parti som sett sig självt som statsbärande bara kommer trea kan bli betydande.