Kampanjen mot Bildt
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Han innehade aktier och optioner och satt i styrelsen för allsköns företag och fonder. Han fanns med i tankesmedjor och uttalade sina oförgripliga åsikter i alla möjliga internationella frågor, inte minst om Irak och dess dåvarande diktator Saddam Hussein - inte i varje enskilt fall nödvändigtvis formulerat i enlighet med den maximala återhållsamhet som det diplomatiska språkbruket dikterar. Men varför skulle han nödvändigtvis göra det som privatperson?
Ingen upplyst människa kan väl ändå på allvar hävda att privatpersoner inte skulle få äga aktier eller optioner - även om det i åtskilligt av det som i dessa dagar skrivs går att spåra en misstänkliggörande och moraliserande ton med hemortsrätt i nyvänsterns glädjelösa 70-tal.
Om möjligt ännu löjligare blir talet om Carl Bildt som någon sorts enstavig och ensidig "krigslobbyist" till förmån för Irakkriget. Han har suttit i en grupp - med Adam Michnik, Vytautas Landsbergis och några andra hedervärda personer av liknande slag - som dock aldrig sammanträdde. Och han har talat och skrivit kritiskt om diktaturens Irak och Saddam Hussein.
I en artikel i International Herald Tribune i januari 2003 diskuterade han det kommande kriget, varnade för att det skulle bli 4-6 veckor av svår kamp för att störta regimen, och 4-6 år av svår kamp för att återuppbygga en irakisk stat - och hävdade samtidigt att någon återvändo inte fanns. I allt en ganska nyanserad analys, knappast präglad av ensidig krigsaktivism.
När han blev utrikesminister lämnade Carl Bildt omedelbart alla styrelser och andra externa uppdrag. Däremot reagerade han stingsligt på frågorna om hur han skulle göra med sina aktier - inte minst dem i Lundin Oil och Vostok Nafta. Möjligen tyckte han att svaret var så självklart att frågan inte ens behövde ställas. Men frågan var likväl relevant, till skillnad från hans reaktion. För denna attityd kritiserades han med rätta, också i dessa spalter.
Men nu är aktieinnehavet också avvecklat, och även om alltså fotarbetet kunde ha varit betydligt bättre, finns det ingenting som tyder på att det längre skulle finnas något sakligt underlag för att kunna ställa frågan om jäv. Ett statsråd får naturligtvis inte ens misstänkas för att låta sin ämbetsutövning påverkas av privata ekonomiska intressen.
Kampanjen mot Carl Bildt drivs med särskild ettrighet av Expressen, där rubriker och formuleringar ofta präglas av ett upphetsat tonläge. Frågan är om inte ett av bottennappen hittills utgörs av ett litet inlägg av Expressens kulturredaktör Per Svensson som uppenbarligen djupt ogillar att Carl Bildt ger Expressen svar på tal på sin blogg, ofta nog i ett rent av vanvördigt tonläge.
Per Svensson anklagar Bildt för att utnyttja sin blogg som ett vapen mot "en av den liberala demokratins institutioner - den granskande journalistiken".
Så den granskande journalistiken ska, i liberalismens namn av allt, vara fredad från granskning? Det finns skäl att ta sig för pannan.