En flicka öppnar försiktigt dörren och hälsar på knackig engelska. Ingen kan undgå att märka hur hon har försökt sminka bort både sin unga ålder och ett blåmärke kring höger öga. Han ser sig snabbt omkring i den sjaskiga tvårummaren varpå han börjar knäppa upp sin skjorta.
Som läsare av detta uppdiktade, men ack så tänkbara exempel, lyser bilden av människohandel tydligt fram mellan raderna. Detta banar väg för en i grund och botten självklar insikt: Det klandervärda hos den som känner lukten av trafficking, men ändå genomför ett sexköp, måste rimligtvis också avspeglas i lagstiftningen. För det finns faktiskt en moralisk gradskala när det kommer till sexköp, i likhet med många andra typer av brott.
Den som medverkar till människohandel eller utnyttjandet av minderåriga bör rimligtvis tillmätas ett högre straff än när brottet sker i frånvaro av faktiskt tvång och dominans.
Så har dock verkligheten hittills inte sett ut. Sexköp av offer för trafficking har i dag ingen särställning i rättslig praxis. I stället har 50 dagsböter blivit standardstraff för alla former av sexköp och inte en enda gång har fängelsestraff tillämpats. Att Fredrik Reinfeldt i sitt jultal framförde ett förslag på skärpta straff för gärningsmän, som borde ha insett sin medverkan i människohandel, är därför välkommet. Lika rättrådigt är förslaget på att höja minimumstraffet för sexköp av barn i åldrarna 15-18 år till fängelse.
Det är dock rimligt att anta att det krävs mer än höjda straff för att komma åt problemen. Brottsförebyggande rådet (Brå) påpekar i en rapport från 2011 på att kunskaperna rörande prostitutionens karaktär och omfattning fortfarande är mycket bristfällig. Detta gäller särskilt människohandeln.
Brottsbekämpande myndigheter måste därför hela tiden bli bättre på att upptäcka den mest ljusskygga och förtryckande sexhandeln. Vidare kan man konstatera att nyckelpersonerna i de kriminella nätverk som bedriver trafficking i alldeles för hög utsträckning går fria. Det är fortfarande inte fler än ett par stycken per år som fälls för denna typ av brott.
Offer för människohandel tillhör en av samhällets absolut mest utsatta grupper. De är ofta för rädda, hotade och insnärjda i en hopplös situation för att våga anmäla sina förövare eller vittna i domstol.
Det är därför viktigt att bredda kunskaperna kring de utsattas hjälpbehov. Deras rätt till skydd och trygghet måste det svenska systemet bli bättre på att värna om, varför vetenskapligt utprovade stödinsatser måste framtas på sikt.
Reinfeldt har rätt i att vi måste slå hårdast där efterfrågan gör mest skada. Därutöver kvarstår dock mycket att ta tag i för att hjälpa dem som lider värst av sexhandeln.