En viss optimism sprider sig i Sydafrika efter valet av Cyril Ramaphosa till ny ANC-ledare, och därmed också snart ny president i Afrikas största ekonomi. Att valet stod mellan miljardären Ramaphosa, bundsförvant med den korruptionsanklagade presidenten Jacob Zuma, och Zumas exfru Nkosazana Dlamini-Zuma var knappast idealt. Men att bli av med Zuma, som tillbringat nästan lika mycket tid i domstolar som på kontoret, var ändå huvudsaken.
Ramaphosa har i sin kampanj profilerat sig som den som vill rensa ut korruptionen som lamslagit Sydafrika en gång för alla. Ändå för lite och för sent, enligt hans kritiker. Oppositionspartiet Demokratiska alliansens partiledare Mmusi Maimane säger att ”ANC är dött och kan inte repareras vem som än sitter vid rodret”. Han tillägger att partiet ANC är ”en enhet som svetsats samman av svågerpolitik och korruption”.
Sydafrikas problem är desamma som i en lång rad afrikanska länder. Man har vunnit sin frihet genom att göra sig av med kolonialherrarna. Men först när man gjort sig av med befriarna kommer utvecklingen att kunna ta fart på allvar.