Kanske vet vi på lördag vilket resultatet blir av toppmötet i Genève mellan USA:s utrikesminister John Kerry och Rysslands Sergej Lavrov. Med vid mötet är också FN:s och Arabförbundets sändebud Lakhdar Brahimi som sedan några månader har i uppdrag att försöka få till stånd en fredskonferens för att få slut på kriget i Syrien.
Ryssland hävdar att förslaget att ställa Syriens kemiska vapenarsenal under internationell kontroll är ett ryskt initiativ. Men också Sveriges och Norges utrikesministrar kan hävda upphovsrätt till planen, som via finsk förmedling sedan ska ha tagits upp i Moskva. Oberoende av detta har ryssarna fått uppmuntrande signaler från USA och Frankrike. Uppenbart är att både Ryssland och USA vill göra allt som går för att undvika den attack mot Assadregimen som president Obama är beredd att sätta in om inga andra möjligheter återstår.
Regimen i Syrien har nu i praktiken medgett att man har kemiska vapen. FN:s vapenobservatörer kommer enligt förhandsryktena att presentera omständigheter som anses binda regimen till gasattacken i Damaskus förorter. Om dessa vapen verkligen kan ställas under internationell kontroll och Assadregimen i detta avseende avväpnas så bortfaller delvis skälet för USA att agera.
Frågan är alltså om kontrollen verkligen är genomförbar. Ingen utomstående vet säkert var Syriens kemiska vapen finns lagrade eller gömda. Att inspektera misstänka lagringsplatser under pågående krig är svårt och riskabelt och kan kräva truppinsats utifrån för att skydda inspektörerna. Assadregimen lär inte vara mer tillmötesgående än vad som är absolut nödvändigt.
Och vad menas mera bestämt med internationell kontroll? Sergej Lavrov har sagt att Syrien bör ansluta sig till den internationella organisationen för förbud mot kemiska vapen, OPCW, som övervakar lagren av sådana runt om i världen. OPCW, med högkvarter i Haag, utgår från FN-konventionen om förbud mot kemiska vapen från 1993. Syrien hör till de mycket få länder som inte anslutit sig. Eftersom Assad-regimen är starkt beroende av ryskt stöd får man anta att Syrien nu följer Lavrovs uppmaning.
Det är i sig ett stort steg. Men det räcker knappast. OPCW arbetar med inspektioner och har mandat att förstöra lager med kemiska vapen. Men man kan inte räkna med Assad avstår från vapen som i ett desperat läge kan rädda eller förlänga livet på hans regim utan att få någon form av återförsäkring. Och man kan inte utesluta att spelet, både från rysk och syrisk sida, i första hand syftar till att vinna tid, för att uppskjuta en amerikansk aktion och kanske förbättra regimens position i inbördeskriget.
Diplomati bör alltid prövas i första hand. Men det går inte att bortse från den verklighet som diplomatin gäller. Det finns ett starkt tabu mot användning av kemiska vapen. Detta har brutits i Syrien och allt talar för att regimen bär ansvaret.