Frågan är om G20 åter ska kunna leva upp till sin egen devis, som det främsta forumet för samordning av global ekonomisk politik.
Under finanskrisen visade G20 onekligen sina muskler. Men frågan är om delegaterna än en gång kan enas om vilka åtgärder som krävs. Dagens skuldkris går inte helt att likna vid gårdagens finanskris. Då stavades medicinen nationella stimulansåtgärder. I dag måste krisåtgärderna anpassas till varje lands förutsättningar samtidigt som det inte längre finns lika stora resurser att satsa på högst behövliga krisåtgärder.
Då som nu förutsätter dock ett lyckat resultat politisk handlingskraft, som återställer marknadens tro på ett allt starkare ljus i slutet av tunneln. Men även den politiska handlingskraften har de senaste åren försvagats i många länder – inte minst USA. Förutsättningarna är med andra ord inte de bästa inför toppmötet, som nu dessutom måste tackla ett nytt problem.
Beskedet om att grekerna ska folkomrösta om EU-ledarnas räddningspaket, fick inte bara världens börser att störtdyka under tisdagen. Det gav också upphov till en förnyad oro om att skuldkrisen ska sprida sig i övriga euroområdet.
Räddningspaketet för euron var inte bara riktat mot Grekland. En annan tanke med paketet var att det skulle resa upp en skyddsbarriär runt eurogruppens tredje största ekonomi Italien, som på så vis skulle få ett andrum att tackla sina egna ekonomiska problem med långt gående krisåtgärder.
Det går visserligen på goda grunder att ifrågasätta hur effektiv denna barriär skulle ha varit, men det grekiska beskedet har utan tvekan försvagat den.
Italiens offentliga skulder motsvarar cirka 120 procent av bruttonationalprodukten, en faktor som är oroväckande i sig. Men det är inte landets största problem. Det är i stället den uppenbara oförmågan att ta itu med problemen. Precis som Grekland har Italien en svag politisk ledning och en opposition som heller inte vill, kan eller ens förmår att axla det fulla ansvaret.
Premiärminister Silvio Berlusconi, som försvagats av korruptions- och sexskandaler, har inte lyckats lugna marknaden med de allmänt hållna löftena om krisåtgärder han presenterat sedan räddningspaketet sjösattes, som en konsekvens har de italienska räntorna stigit till nya rekordhöjder.
Under G20-mötet ska Berlusconi presentera de krisåtgärder, som ska förhindra att landet smittas av skuldkrisen. Om dessa i kombination med eventuell uppbackning från övriga G20-länder är tillräckliga för att lugna marknaden återstår att se. Men det kommer att krävas stora uppoffringar för att Italien framgångsrikt ska kunna sanera de offentliga finanserna och marknadens tilltro ska kunna återupprättas.