Målet handlade om en 46-åring som sökt asyl i Sverige 2013. Som medlem av en syrisk rebellgrupp deltog 46-åringen i maj 2012 i avrättningen av sju soldater tillhörande den syriska staten.
Den åtalade invände att soldaterna hade gjorts sig skyldiga till brott och dömts av en domstol skapad av en rebellgrupp. Han ansåg att han skulle frikännas av Stockholms tingsrätt eftersom det har rört sig om ett verkställande av ett dödsstraff utdömt av en legitim domstol.
Fråga är om rebellgrupper under inbördeskrig kan upprätta domstolar.
Gällande svensk lag hänvisar bland annat till fyra Genèvekonventioner från 1949 med tillhörande tilläggsprotokoll från 1977. Det är ett omfattande regelverk som framför allt tar sikte på krig mellan två eller flera stater. En betydligt mindre del av regelverket tar sikte på inbördeskrig av det slag som är aktuellt i Syrien, skyddet för civila och tillfångatagna soldater är lägre.
Jag fann under mina efterforskningar en skenbar paradox. Av den gemensamma artikel 3 i de fyra Genèvekonventionerna framgår att straff och dödstraff kan endast verkställas efter dom av ”en i laga ordning tillsatt domstol”, vilket bör förstås som en domstol upprättad i enlighet med en stats grundlag vilket utesluter rebelldomstolar. Samtidigt anger artikel 3 att rättegångar ska vara rättvisa, krav som riktas mot såväl staten som rebellgrupper.
Paradoxen är, hur kan rebellgrupper leva upp till krav på rättvis rättegång om utgångspunkten är att de aldrig kan upprätta en domstol? På ett mer praktiskt plan, långdragna inbördeskrig medför ofta att delar av staters territorium kontrolleras av rebeller där det finns ett legitimt behov och intresse av att upprätthålla lag och ordning. Är det inte rimligt att rebellerna då försöker göra det på ett rättssäkert sätt?
Denna paradox uppmärksammades när Genèvekonventionerna skulle kompletteras. Därför finns endast krav på rättvis rättegång och inte ”i laga ordning tillsatt domstol” i de tilläggsprotokoll som antogs 1977.
På vanlig svenska, rebeller kan upprätta domstolar och genomföra rättegångar om domstolarna är oberoende, opartiska och garanterar grundläggande rättsgarantier. Detta var min ståndpunkt under rättegången vilket tingsrätten delade. I det konkreta fallet fann tingsrätten att det saknades förutsättningar vid tillfället att upprätta en domstol som levde upp till nämnda krav.
Därför dömdes 46-åringen till livstids fängelse och utvisning. De flesta av dagens konflikter är inbördeskrig och rebelldomstolar är ett återkommande fenomen, domen från Stockholms tingsrätt är det första i sitt slag och kan därmed få stor betydelse.
Mark Klamberg
Docent i folkrätt och fristående kolumnist i UNT