Parlamentet och det styrande partiet, Allmänna folkkongressen, har dränerats på lojalister, och ambassadörer och höga tjänstemän har lämnat sina poster i rask takt. Den mäktige men extremistiske islamistledaren Abdelmajid al-Zindani anslöt sig för en tid sedan till oppositionens krav på presidentens avgång.
Det värsta slaget kom dock i måndags, när general Ali Mohsen al-Ahmar tillkännagav att han numera stödjer oppositionen. Generalen ses allmänt som militärens starke man, och hans avhopp gör att Salehs fall nu är en fråga om tid — och kanske om hur mycket blod som först ska spillas.
Den jemenitiska krisen sträcker sig dock långt tillbaka, åratal före revolutionen i Tunisien. Landets redan svåra fattigdom har förvärrats på senare år, och de små oljetillgångarna — som hållit samman regimen och finansierat i princip all utveckling — är på väg att ta slut snabbt. Centralregeringen försvagades sakta men säkert redan innan det tunisiskinspirerade demokratiupproret utbröt, och olika regionala kriser, separatistuppror och inbördesstrider har blossat upp i flera delar av landet.
Hoppet är det sista som sviker, men inte ens en diktators fall ser ut att vara tillräckligt för att rädda Jemen.
LÄS MER: För längre analyser av läget i Jemen, se vår specialsida om upproren i Mellanöstern.