I det korta perspektivet är det långt dit. Det är många vintrar som ska genomlevas med igenkorkade genomfartsgator och illa separerade trafikslag. I väntan på den efterlängtade trafiklösningen i Uppsalas
stadskärna kommer vi alltså att få ett antal år med ännu mer kaos. För att ändå få tröst kan man travestera Stagnelius: Kaos är granne med trafiklösningen. En del av lösningen är Kungsgatan där det redan i dag finns särskilda bussfiler. Den lösningen måste utvecklas.
Vidare måste den kommande trafikplaneringen hantera tillgängligheten till stadskärnan. Stadskärnan är liten och för personer utan svårigheter att gå måste det ligga inom möjlighetens gräns att promenera från Kungsgatan till Stora Torget. De som har svårigheter måste ju ha möjlighet att med färdtjänst eller kanske särskilda handikappanpassade mindre bussar kunna komma längre in i stadskärnan. Något dubbelt budskap, som Kjell Johansson anser i dagens brev till ledarsidan, tycker jag inte detta innebär.
Åtgärder måste nu alltså vidtas omedelbart för att Uppsala under övergångstiden ändå ska kunna fungera. Därvid är nyheten om att kollektivtrafiken i Uppsala kommer att gå med underskott i år illavarslande. Trafikhuvudmannen Upplands Lokaltrafik har avsierat en kostnadsökning med åtta miljoner kronor. Hur detta ska klaras av råder det inte oväntat oenighet om i kommunen.
Tjänstemännen föreslår att taxorna höjs och att trafiken dras ned på vissa linjer. Ytterligare åtgärdsförslag har avkrävts trafikutföraren Gamla Uppsala Buss. Kommunledningen är inte sams om tagen. Miljöpartiet kan inte tänka sig någon höjning av taxan eftersom man lovat att taxorna ska ligga still under mandatperioden medan socialdemokraterna inte vill höja aktieägartillskottet.
Detta innebär onekligen en klar konflikt. Kommunledningen har varit hårt inriktad på att hålla budget och i stort sett lyckats. Överskottet pekar nu på 60 miljoner kronor och frågan är om det medger ett tillskott till kollektivtrafiken.
Uppsala behöver en mycket mer verklighetsanpassad kollektivtrafik än vad som nu finns. Det betyder att mer skattepengar måste läggas på kollektivtrafiken så att nya, framtidsanpassade lösningar kan komma
till stånd, t ex spårbunden trafik. Men att under löpande budgetår töja på budgeten innebär ett klart avsteg från den självklara regeln, som bottnar i att demokratiska beslut fattade av kommunfullmäktige ska hållas. Det är högst tveksamt om kommunstyrelsen verkligen ska föreslå ett sådant avsteg.
Detta år kanske också blir ett trafikår i kaosets tecken. Men för att fortsätta travestera Stagnelius: Natten är dagens mor. I år blir det mörkt för trafiken. Sedan blir det ljusare.
Kersti Kollberg
ledarskribent