Kaos i trängseltrafiken
LEDARE Få frågor är så misskötta som trafikpolitiken i huvudstaden. Till stor del beror det på partipolitiskt käbbel i Stockholms stadshus. I stället för att arbeta för det långsiktigt gemensamma bästa har partierna försökt plocka kortsiktiga poäng genom att på olika sätt strida med varandra en företeelse inte helt okänd även i Uppsalas stadshus.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Men plötsligt behövde socialdemokraterna på riksplanet söka stöd hos centerpartiet. Stockholmspolitikernas önskan att komma tillrätta med en redan då besvärlig trafiksituation vägde lätt mot statsminister Göran Perssons behov av att få centerns stöd i riksdagen och vips befann man sig återigen på ruta ett i huvudstaden.
Spårkapaciteten för regional- och fjärrtåg i Stockholm är densamma sedan 1871. Det är således trångt om utrymmet. Än trängre är det på vägarna, där vägnätet har sett likadant ut sedan 1967 — trots att befolkningen ökat med 30 procent. I takt med att allt fler bilister sitter timmar i bilkö har kravet på trängselavgifter vuxit sig allt starkare.
Avgifter är ett enkelt och effektivt ekonomiskt styrmedel att ta till för att lösa problemet med att utrymmet de facto är begränsat. Principiellt är idén bra och skulle eventuellt kunna användas även för att råda bot på en del av Uppsalas trafikproblem.
Men återigen märker vi hur trafikfrågan är sällsynt klantigt skött. Ännu en gång har Göran Persson kört över sina partikolleger i Stockholm för att möjliggöra en uppgörelse på riksnivå — denna gång med miljöpartiet. Som om inte det vore nog försöker finansminister Bosse Ringholm roffa åt sig en del av de intäkter som trängselavgifterna skulle ge, vilket med rätta har fått det annars så beskedliga borgarrådet Annika Billström att gå i taket.
Stockholms trafikproblem är akuta. Kaoset påverkar fler än de som bor i staden — frågan är faktiskt av riksintresse. Men den politiska hanteringen är om möjligt ett ännu större kaos än trängseln i trafiken. De låsningar som nu uppstår bådar inte gott — vare sig för huvudstaden, Mälardalsregionen (inklusive Uppsala) eller riket i sin helhet. Ansvaret vilar tungt över Stockholms stadshus. Den största skuggan faller dock över regeringen i Rosenbad.