Karlsson och föraktet
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Frågorna är förstås närmast löjeväckande i sig — och det kunde ligga nära till hands att avfärda dem rakt av. För naturligtvis är det i den bästa av världar otänkbart att någon seriös och framträdande politiker ens skulle kunna snudda vid sådana tankar.
Självklart finns det ingen demokratisk politiker i Sverige i dag som inte tillerkänner varje enskild människa friheten att uttala sin oförytterliga åsikt i vilken fråga det vara månde. Och lika självklart skulle ingen kunna komma på den absurda idén att jämställa partiledare i dagens Sverige med husbönder från vikingatiden, och betrakta partimedlemmarna som deras livegna trälar för vilkas uppförande de har det hela och fulla ansvaret. Eller?
Tyvärr lever vi inte i den bästa av världar, i varje fall inte i dessa bägge avseenden. Vi lever i Sverige, landet där Hans Karlsson är arbetslivsminister. I viss konkurrens med andra ledande företrädare för den maktägande rödgröna vänsterkartellen avlevererade han den gångna veckans mest bisarra uttalanden.
Bakgrunden är följande. På Sveriges nationaldag köpte 50 privatpersoner annonsutrymme i Lettlands ledande dagstidning Diena och bad det lettiska folket om ursäkt för det sätt på vilket det lettiska byggföretaget Laval un Partneri behandlats i samband med det kända, numera avbrutna, skolbygget i Vaxholm.
I det korta brevet kritiseras fackets och regeringens protektionism. Undertecknarna uttrycker också sin avsky för den underton av främlingsfientlighet som förekommit i den svenska debatten.
Detta fick statsrådet Karlsson att gå i taket. Med hänvisning till att några moderater och centerpartister finns bland undertecknarna krävde han att Fredrik Reinfeldt och Maud Olofsson skulle "ta avstånd" från annonsen — där regeringen och svenska fackföreningar "anklagas för främlingsfientlighet".
"Jag tål rätt mycket men det här är förakt", uttalade han för TT.
I sakfrågan råder det inget större tvivel om att det är brevskrivarna och inte statsrådet som har rätt. Byggnads drev en så hård linje att det lettiska företaget i realiteten tvingades bort, alltså protektionism. Och vilken annan beteckning än "främlingsfientlig" passar som beskrivning på den mobb som skrek "go home, go home" till de lettiska arbetarna?
Statsrådet känner sig alltså utsatt för "förakt". Men vad skall man då säga om hans egen attityd till brevskrivarna? I en diskussion i TV 4 Nyhetsmorgon med allmänhetens flyktingombudsman Merit Wager, en av brevskrivarna, klumpade han ihop och avfärdade dem alla som "en massa högerpolitiker". Han bemötte inte i sak, utan krävde att partiledarna skall "ta avstånd". Vad är det annat än förakt?