Kärnkraftens framtid fortfarande osäker
Detta är en ledarkrönika. UNT:s ledarsida är liberal.
Men vad skulle man då ha väntat på? Att bygga kärnkraft tar mycket lång tid. I Finland har de nya reaktorerna drabbats av väldiga förseningar. Och innan man börjar bygga måste man planera ordentligt.
Det beslut som Alliansen har tagit innebär ju att reaktorerna måste byggas utan statlig finansiering. Det rör sig om enorma pengar, och de företag som satsar måste klara finansieringen. Svensk forskning måste också komma i gång efter det långvariga förbudet.
Och är det verkligen rimligt att vänta tills de gamla reaktorerna är definitivt slut? Ju äldre de blir desto mer bör risken för fel öka. Nya reaktorer är säkrare och mer effektiva. Man får ut mer kraft av mindre mängder uran och kan kanske till och med använda avfall från de gamla reaktorerna. Kort sagt, nya reaktorer är bättre än gamla.
Socialdemokraterna talar om att ersätta kärnkraften med förnybara energikällor. Men här behövs både och, vilket regeringen ju också satsar på. Med tanke på att kärnkraften står för hälften av dagens el är det knappast troligt att man på några år skulle kunna ersätta den med förnybar energi. För även om vi hittar nya och effektiva metoder att spara el så kommer behovet nog snarare att öka. Om exempelvis alla nya bilar ska vara elbilar så kommer det att behövas en hel del el.
Problemet är förstås den politiska oenigheten som hittills hindrat all nysatsning och som fortfarande sätter stopp. Hur ska kärnkraftsindustrin våga satsa på forskning och planering när Mona Sahlin säger nej? För att klara en satsning måste elindustrin veta att man får fortsätta även om det blir regeringsskifte. Och den energikrävande industrin måste veta att tillgången på el är garanterad för lång tid framåt.
Alliansens beslut har alltså inte avgjort kärnkraftens framtid i Sverige. Kan ansvarsfulla socialdemokrater tänka sig att rösta borgerligt i valet 2010 på grund av kärnkraften så att Alliansen vinner? Eller vinner Mona Sahlins brokiga kartell valet så att kärnkraften är tillbaka till det gamla beslutet om avveckling? Eller kommer Mona Sahlin att inse att det kanske inte är så lyckat att bli osams med flera mäktiga fack som Metall och Pappers och dessutom med Svenskt Näringsliv i ett läge där svensk industri kämpar för sin överlevnad i finanskrisens och konjunkturnedgångens spår?
Kanske blir det så småningom möjligt med en blocköverskridande överenskommelse när valet väl är över? Osäkerheten består.