Katastrofernas år
Tsunamin i Indiska oceanen inträffade inte 2005 utan 2004. Men innebörden av denna katastrof gick upp för hela världen under det år som gått.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Många gripande vittnesmål finns om hur lokalbefolkningen ställde upp för att hjälpa nödställda européer. Och många turister som förlorat anhöriga i vågorna har engagerat sig för att återuppbygga de samhällen där de varit gäster. I Sverige visar opinionsmätningar under 2005 en starkt ökande biståndsvilja och stort förtroende för frivilligorganisationer.
Men när året ska sammanfattas är det också nödvändigt att reflektera över andra katastrofer. Då blir bilden av ett globalt katastrofmedvetande inte lika entydig.
I augusti drog orkanen Katrina in över New Orleans. Denna gång drabbades ett land med väldiga ekonomiska och andra resurser. På många håll — även i Sverige — blandades i vissa kommentarer en tydlig skadeglädje med grova fördomar om det amerikanska samhället. I en del andra kommentarer beskrevs det tvärtom som uttryck för anti-amerikanism att rapportera om inhemsk amerikansk kritik av dåliga förberedelser, dålig ledning och taffliga hjälpinsatser. Det som självklart fick sägas om den svenska regeringen var bara propaganda om det sades om den amerikanska.
Det var tydligt att dessa reaktioner helt betingades av USA:s ställning som supermakt och USA:s roll i olika delar av världen. Det var viktigare att fullfölja en USA-kritisk eller USA-vänlig politisk agenda än att intressera sig för vad som verkligen hände och för de människor som drabbades. Och när andra orkaner under hösten förorsakade liknande katastrofer i betydligt mindre och fattigare länder i Centralamerika var intresset i omvärlden nästan obefintligt.
I oktober drabbades gränstrakterna mellan Indien och Pakistan av en kraftig jordbävning. Någon vecka efter skalvet beräknade FN:s samordnare, norrmannen Jan Egeland, att det fanns tre miljoner nödställda i Kashmir. Hjälpbehovet är alltjämt mycket stort — och nu råder vinterförhållanden med snö, kyla och starka vindar.
Ändå väckte jordbävningen bara ett begränsat intresse i omvärlden. FN och fristående hjälporganisationer har ställt upp med de resurser man har, Nato har flugit in byggnadsmaterial — men på många håll var budgetarna för internationellt katastrofbistånd redan förbrukade och det visade sig vara mycket svårt att få fram nya medel.
Till skillnad från Thailand, Sri Lanka — och USA — är Kashmir inte ett land som människor t ex i Europa har någon relation till. Det är inte många som har varit där. Kashmirs betydelse för omvärlden är liten. När globaliseringen gör att många svenskar känner sig lika välbekanta med stränderna i Thailand som med stränderna på Gotland är det frånvaron av globalisering som gör att ganska få känner sig berörda av jordbävningen i Kashmir.
Globaliseringen handlar om mycket mer än om nationsgränsernas minskade betydelse för den ekonomiska utvecklingen. It-revolutionen och kraven på demokrati och respekt för mänskliga rättigheter runt om i världen är också ett uttryck för globaliseringen.
Utvecklingen är i allt väsentligt positiv, men den är inte problemfri. Människors ökade rörlighet över klotet underlättar också smittspridning. Ekonomisk tillväxt är nödvändig, men de globala miljökonsekvenserna till följd av förbränning av kol och olja blir allt tydligare.
Vi behöver också en global ansvarskänsla. Där är vi inte än.