Kedjad vid ansvaret
Regeringen misskötte sig under tsunamikatastrofen, inte tu tal om annat. Domen från oberoende socialdemokratiska Aftonbladets ledarskribenter var hård och ögonblicklig.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Följaktligen är det dags även för Aftonbladet att inleda Operation skademinimering — eller finare uttryckt, att "nyansera bilden".
Uppgiften föll på Aftonbladets seniore ledarskribent Olle Svenning som numera fyller tidningens ledarsida med gigantiska och magistrala, men kanske inte överdrivet nyanserade, drapor varje söndag.
I går var det dags. Under den uppseendeväckande rubriken Staten är inte Göran Persson prövade han en del av de slitna grepp som brukar komma till användning i sammanhang som dessa.
Svenning hade varit i Västervik och hållit föredrag om Göran Persson, i anledning av att han skrivit en bra bok om statsministern. Ingen i Västervik hade frågat om tsunamikommissionen, men så många fler var oroliga för arbetslösheten sedan Electrolux lagt ner sin fabrik i Västervik.
Underförstådd slutsats: Folk i allmänhet bryr sig inte om tsunamin. Att detta inte är sant visas av de många direkt eller indirekt berörda människor som givit uttryck för starka känslor av upprördhet sedan Katastrofkommissionens rapport offentligggjordes.
Men hela den antydda frågeställningen är ju irrelevant. Även om svenska folket, mot all rimlighet, varit djupt likgiltigt hade regeringens agerande inte varit mindre taffligt för det.
Svenning polemiserar mot kommissionens slutsats att förtroendet för staten "skadats svårt". Medborgarna förutsätter inte som en självklarhet att staten omedelbart "skall kunna hantera följderna av en ohygglig naturkatastrof och betvinga döden oändligt långt borta från Sverige".
Det är väl, i någon mån, frågan. Vilket parti är det som i decennier drivit en politik som går ut på att i allt högre grad låta folkhemmet ta hand om medborgarna "från vaggan till graven" — och uppmuntrat till en kultur som går ut på att det alltid är någon annan, inte den enskilda individen, som har ansvar för att lösa uppkommande problem och svårigheter?
För övrigt påpekar Svenning med illa dold förtrytelse att förtroendet för staten och institutionerna är större i Sverige än i flertalet jämförbara länder — och att andra länder minsann misskötte sig ungefär lika mycket som Sverige i inledningen.
Om socialdemokratin haft en mer ödmjuk allmän attityd hade Svenning haft lättare att få förståelse för sina invändningar. Men socialdemokratins illa dolda grundläggande reflex är att Sverige är bäst i världen i allt — och då får man finna sig i att fallet blir extra högt när verkligheten kommer i kapp. Och Göran Persson, inkarnationen av denna attityd, är ofrånkomligen kedjad vid ansvaret.