Keynes för 2000-talet?

Allt talar för att valet nästa år både kan vinnas och förloras på frågan om arbetslösheten. Och jämfört med många tidigare val tycks det vara de borgerliga partierna som har fördel inför valrörelsen.

Uppsala2005-07-25 09:44
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Argumentationen kommer till stor del att handla om strukturproblem i den svenska ekonomin, om hinder som gör att människor inte kommer i arbete och resurser inte utnyttjas. Men vid moderaternas ekonomiska seminarium i Almedalen föreslog Assar Lindbeck, en av Sveriges verkligt tunga nationalekonomer, också ett annat fokus — staten bör i dag aktivt stimulera ekonomin för att få fler i arbete. Ett liknande resonemang har förts av Kjell-Olof Feldt i en debattartikel i Dagens Nyheter.

Lindbeck och Feldt återupprättar därmed en hållning till den ekonomiska politiken som kommit i vanrykte sedan 1970-talet. Keynesianismen, efter den brittiske ekonomen John Maynard Keynes, dominerade den ekonomiska
politiken i hela västvärlden från andra världskrigets slut fram till ungefär 1980. Keynes bröt under intryck av 30-talets ekonomiska kris med äldre ekonomer genom att hävda att staten i lågkonjunkturer skulle stimulera ekonomin genom ökade utgifter och sänkta skatter för att åter få hjulen att rulla. Det underskott som uppstod skulle tas tillbaka genom att staten förde motsatt politik när konjunkturen vände.

Västvärldens snabba återhämtning efter kriget berodde till stor del på att Keynes idéer nu slog igenom. Keynes själv avled redan 1946 och ingen kan säkert veta hur han hade sett på den ekonomiska politik som nu fördes i hans namn. Men det är i dag allmänt accepterat att också "keynesianismen" kom in i en återvändsgränd när det visade sig att politikerna, oavsett partifärg, inte vågade dra in köpkraft i högkonjunkturer. Inflation, stagnerande tillväxt, ständigt växande skatter och statsutgifter beredde vägen för en intellektuell reaktion mot Keynes både bland ekonomer och politiker — symboliserad av namn som Milton Friedman, Friedrich Hayek, Ronald Reagan och Margaret Thatcher.

Med ett inte helt träffande uttryck kallas den hållning till ekonomisk politik som dominerat sedan 1980-talet för "nyliberal". Men också Keynes var liberal, både partipolitiskt som ekonomisk expert och parlamentskandidat för de brittiska liberalerna och i sin ambition att få marknadsekonomin att fungera trots 30-talskrisen.
I likhet med Karl Marx, en tänkare vars inflytande i praktiken varit väsentligt mindre, fick Keynes efterföljare som såg betydligt mer dogmatiskt på ekonomin än vad han själv hade gjort. Men om något var utmärkande för Keynes så var det inte dogmatik utan intellektuell öppenhet.
Hans idéer från 30-talet kan aldrig bli ett tillräckligt recept för att möta dagens svenska ekonomiska problem. Men samtidigt har Sverige i dag, med låg inflation, överskott i bytesbalansen och många människor som skulle vilja komma i arbete ett läge som
på ett slående sätt motsvarar de förutsättningar som rådde när Keynes förordade en expansiv finanspolitik.
Om en ny regering ska kunna få ned arbetslösheten så behöver den pröva många olika tankespår — och inse deras begränsningar.
Läs mer om