Kina tillväxt mattas nu av, men är fortfarande exceptionellt hög, prognosen för 2013 är 7,5 procent. De enorma exportintäkterna, och den likaledes enorma inhemska marknaden, gör att västländer som Sverige fortsätter att hoppas att Kina ska stå för en stor del av nyinvesteringar och försäljning som ska rädda våra jobb. Hoppas är vad vi gör, då det fortfarande tycks vara höljt i dunkel hur Kina egentligen fungerar.
Exemplen på missuppfattningar är många. Som turerna kring biltillverkaren Saab innan konkursen var ett faktum. Som förre premiärministern Wen Jiabaos mångmiljardlöfte till ett samarbetsavtal mellan Sverige och Kina för ett år sedan.
Som den misslyckade satsningen av företaget Fanerdun i Kalmar, eller den halvt misslyckade satsningen Dragon Gate i Norduppland. Ingenting av detta har kostat svenska jobb, men däremot brustna förhoppningar om nya jobb.
Affären när Geely köpte Volvo Personvagnar 2011 kan däremot kosta massor av jobb i Sverige, i fabriken i Göteborg och hos mängder av underleverantörer. Geely skulle sälja 500 000 Volvobilar i Kina 2012 – det blev 50 000. ”Vi förstärker vår säljorganisation”, skriver Volvo PV veckan före årsbokslutet. Det lär sannerligen behövas.
Kinas marknad är stor, men inte oändlig. Kineserna har hittills haft råd med stora felsatsningar, men inte så länge till. Tiden börjar att komma ikapp Kina, som förr eller senare måste bli ett industriland bland andra, med högre krav på affärsmässiga relationer. Och med högre krav på de samhälleliga institutionerna, där det krävs större öppenhet, tydliga spelregler för konkurrens samt betydligt mindre av korruption.
Geely har drabbats av godtycket genom uteblivna tillverkningslicenser. Den nya fabriken i Chengdu ska invigas i början av juni, men saknar tillstånd för biltillverkning. Ingredienserna är desamma som vid ett flertal andra svenskkinesiska samarbeten – en nyckfull miljardär, Li Shufu, som i ena stunden gör upp stora planer för sin investering, och i nästa stund gör utspel där han sågar skandinavisk design (vid bilmässan i Genève). Och bakom allt finns som alltid Kommunistpartiet.
Den nye presidenten Xi Jinping har officiellt tagit sig an utmaningen att minska korruptionen. Och mycket är vunnet för Kina om han kan få de 85 miljoner partimedlemmarna att sluta berika sig själva på alla nivåer. Men det räcker inte. Partiets makt måste minska och öppenheten öka väsentligt om Kina ska bli en pålitlig partner. Ett penndrag från en partirepresentant kan fortfarande innebära helt nya förutsättningar för utländska företag som verkar i landet.
Parallellt med marknadsekonomin finns ett planekonomiskt tänkande som för Volvo PV:s del resulterat i en obegriplig satsning på en stor fabrik i den ödsliga provinsen Daqing i norra Kina.
En mindre europeisk biltillverkare som Volvo PV hade sannolikt inget annat val 2009–2010 än att bli Kinaägt. Men när andra företag, kommuner eller den svenska staten ska göra affärer med Kina bör man ställa krav på öppenhet och tydlighet i relationerna. Ingen har något att vinna på att man lägger sig platt och hoppas på det bästa, i längden inte heller Kina.