Klarar EU Taiwanfrågan?
Planerar Kina att invadera Taiwan? Eller har ledarna i Peking bestämt sig för att avstå från de stora risker ett invasionsföretag skulle medföra för att i stället satsa på ett fredligt närmande till den ö som Kina insisterar är en kinesisk provins men som i praktiken sedan länge fungerar som en självständig stat?
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Både regimen i Peking och gästerna från Taiwan hade sina egna och delvis sammanfallande syften med besöket. Kuomintangpartiets ledare Lien Chan hoppades vinna framgång i valet till Taiwans nationalförsamling genom
att presentera sig som den som kan åstadkomma avspänning med Kina och därmed trygga Taiwans frihet och välstånd.
Kuomintang styrde en gång hela Kina men kunde efter kommunisternas seger i inbördeskriget bara behålla kontrollen över Taiwan. Lien Chans besök på fastlandet satte nu ett slags punkt för denna konflikt. Besöket hade därmed en obestridlig historisk betydelse och firades av båda parter som en stor händelse.
Problemet är bara att Kuomintang inte längre styr över Republiken Kina, som Taiwan fortfarande heter i officiella sammanhang. Under lång tid efter reträtten till Taiwan styrde Kuomintang över ön med diktatoriska metoder och uppfattades av lokalbefolkningen som en ockupationsmakt. Taiwans historiska anknytning till Kina har alltid varit lös och för många har självständighet alltid känts som mer naturligt än att förenas med fastlandet.
När det politiska systemet på Taiwan öppnades under 80- och 90-talen skapades nya möjligheter för en opposition som på en gång var demokratisk och inriktad på självständighet. Taiwans president i dag, Chen Shui-bien, företräder Democratic Progressive Party, DPP, som är ett tydligt liberalt parti och samtidigt den ledande förespråkaren för en separat taiwanesisk identitet.
Valet i lördags präglades av lågt valdeltagande — men framför allt av att de väntade framgångarna för Kuomintang helt uteblev. Det låga valdeltagandet kan förklaras av att den församling som valdes är en kvarleva från förr som väntas bli avskaffad till förmån för en enhetlig lagstiftande församling. Men den politiska innebörden är tydlig. Man vinner inga val på Taiwan genom att försöka bli populär i Peking.
Det betyder inte att taiwaneserna i allmänhet är särskilt engagerade i frågan om öns status. I praktiken finns ett slags praktiskt samförstånd mellan de två ledande partierna, DPP och Kuomintang. Båda vill att Taiwans reella självstyre ska
erkännas internationellt men accepterar att frågan om det framtida förhållandet till Kina hålls öppen.
Den avgörande frågan handlar om demokrati. Taiwan kan inte återförenas med Kina annat än efter fria val och frågan om återförening kan inte väckas på Taiwan om inte Kina först demokratiseras. Bristen på demokrati i Kina påtalades också av Lien Chan vid besöket på fastlandet.
Självklart är det just demokratin på Taiwan som mest av allt stör ledarskiktet i Peking. Taiwan visar år efter år att fria val, pressfrihet och intensiv politisk debatt är fullt möjliga att praktisera också på kinesiska. Att eliminera detta alternativ till diktaturen på fastlandet är självklart lockande för många ledare inom kommunistpartiet.
Det är därför som det är så viktigt att omvärlden klart visar att man inte tänker acceptera att Taiwan med våld införlivas med Kina. USA har länge skyddat Taiwan militärt. Men många inom EU tycks prioritera affärskontakterna med Kina. Också svenska politiker har snubblat på principerna.
Utrikesminister Laila Freivalds sade enligt Ekot i går vid EU:s utrikesministermöte nyligen att det var skillnad på europeiska värden och kinesiska. Tanken måste ha varit att demokrati inte skulle fungera i Asien — som om Taiwan inte existerade.
Moderatledaren Fredrik Reinfeldt godkände utan vidare i höstas Göran Perssons förslag att Sverige skulle gå med på att slopa det vapenembargo mot Kina som EU införde efter massakern på Himmelska fridens torg 1989. Bägge har senare försökt backa. Taiwanfrågan kan bli ett avgörande moraliskt test, både för EU och Sverige.