Klimatdebatten i Sverige för fem år sedan, under upptakten till det stora Köpenhamnsmötet, handlade ofta som att vi närmade oss ”tipping point” och att det snart skulle vara för sent för åtgärder. Klimatet var ödesfrågan framför andra och det gick nästan att ta på besvikelsen efter floppen på klimatmötet. Det blev inget bindande avtal om utsläppsminskningar, Kina accepterade bara att trappa ned utsläppsökningarna något.
Nu är vi ungefär vid denna tipping point, halten koldioxid i luften är 0,04 procent (gränsen för att hålla temperaturökningen inom två grader) och Kina är världens största utsläppsnation. Den senaste rapporten från klimatpanelen IPCC (2013) visade att det nu är till 99 procent klarlagt att jorden värms upp och att det med 95 procents säkerhet sker på grund av mänsklig påverkan. Och i Sverige har vi just genomfört ett val där arbetsgivaravgiften för unga varit en stor tvistefråga.
Det är inte så att svenskar slutat oroa sig för klimatet, till exempel är Pär Holmgrens och Staffan Lindbergs debattartikel "Framtidskatastrofen är här" (UNT Debatt 20/5) årets mest lästa på UNT:s webbsajt. Men har uppgivenheten kanske vuxit i takt med att förhandlingsresultaten uteblivit? Eller har helt enkelt några kalla vintrar på 2010-talet lagt band på engagemanget?
I USA har utvecklingen varit den motsatta. För fem år sedan hade skeptikerna den nytillträdda Obamaadministrationen i sin hand, men de senaste åren har en ny folkrörelse vuxit fram. I går inledde FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon ett toppmöte om klimatet som föregick av att uppemot 400 000 personer demonstrerade på New Yorks gator. Bevisen har funnits länge, nu hörs folkets röst, skriver New Yorker och kallar marschen ”lågmäld”. Andra kommentatorer kallar tvärtom demonstranterna gaphalsar som fått slut på argument.
De olika uppfattningarna kan bero på att temperaturökningen planat ut de senaste 15 åren efter att väderfenomenet El Nino tidigare gett en högre ökning. Men enligt forskarna fortsätter den underliggande uppvärmningen och vid en ny El Nino, eller om metangas frigörs från djupen vid Arktis, kan vi få se en dramatisk ökning av genomsnittstemperaturen på jorden.
Kinas president Xi Jinping skulle ha varit en av huvudpersonerna under klimatmötet, men valde att inte resa till New York. Hans utmaningar på hemmaplan, som inbromsningen av tillväxten och demokratiyttringarna i Hongkong och på andra ställen i landet, överskuggar för närvarande internationella åtaganden.
De dåliga nyheterna för klimatet är att USA:s och Kinas regeringar fortfarande talar om de stora ekonomiska uppoffringar som behöver göras i samband med utsläppsminskningar. De goda nyheterna är att folkrörelsen växer globalt och att den till slut också måste nå Kina (just nu handlar det i Hongkong om demokrati i första hand) och komma tillbaka i länder som Sverige.