Kommunalrådet Cecilia Forss (m) sade i lördags att ett skäl är att näringslivet inte ska tappa i konkurrenskraft, men beslutet blir inte klarare för det. I gårdagens UNT kommenterar kommunstyrelseordföranden och partibrodern Gunnar Hedberg ställningstagandet med att säga att kommunledningen inte vill bedriva "symbolpolitik". Så småningom ska man höra med miljöorganisationerna om vad som bör göras.
Det finns ändå all anledning att fråga sig om de borgerliga partierna bläddrar förbi alla rapporter om att glaciärerna smälter och att det finns risk för att temperaturhöjningarna kommer att höja havsnivån så mycket att havsnära bosättningar på många håll i världen kommer att hamna under vatten.Ser de inte heller på tv och hör de inte kommentarer från forskare som varnar för att temperaturhöjningarna inte bara är av godo, ens i vår kalla del av världen?
Det finns en godtagbar förklaring till beslutet att sänka målet och den är att den tidigare kommunledningens mål var orealistiskt. Det är knappast möjligt att sänka koldioxidutsläppen med 20 procent redan till 2010. Det var ju också ett kortsiktigt mål. Klimatfrågorna måste få mer långsiktiga lösningar där siktet är inställt på att Uppsala - liksom resten av Sverige - ska ha nått ned till ett utsläpp av 1,5 ton per capita 2050. I dag är Uppsalas utsläpp cirka 4,5 ton per capita.
Dessa mål måste vara möjliga att nå, bland annat genom att dagens drivmedel byts ut mot andra som inte ger samma skador och genom att öka användningen av kollektivtrafik från dagens mycket blygsamma nivå.
Att hänvisa till näringslivets konkurrenskraft är också ett kortsiktigt resonemang. Nyligen har åtminstone två rapporter, Sårbarhetsutredningen och den brittiska Sternrapporten, visat att de negativa klimatförändringarna kommer att kosta mycket pengar. Det kommer att kosta miljarder att exempelvis leda vattnet från Vänern som väntas få ökat vattenstånd om ingenting görs åt dagens utsläpp. Och de åtgärder som måste vidtas för att kompensera utsläppens skador på miljön kommer att påverka världsekonomin.
Visst går det att avfärda alla larm som hysteriska profetior som rimligen inte kommer att slå in. Men mot detta kan då sägas att om ingenting görs åt de risker och faror som förutses kommer det att få konsekvenser vilkas art vi inte med bestämdhet kan beskriva - mer än att de kommer att påverka oss alla.Och procentsatser hit eller dit - men lika fullt talar de om något som kan bli verklighet om inte energiförsörjningen ändrar inriktning. Det hade varit på sin plats att den borgerliga kommunledningen hade visat någon insikt om detta.
Omsorg om klimatet och framtiden är inte en ideologisk fråga. Det är en angelägenhet för alla.
Kersti Kollberg, fristående kolumnist