Kvar står frågan om hur allt detta kunde ske. Hur kunde en pastor i en pingstförsamling så förgifta sin omgivning att mord och mordförsök blev möjliga? Omständigheterna kring den första hustruns död är sannerligen också egendomliga, även om hovrätten nu förklarar att man inte vet något om hur hon dog.
Pastorn såg till att hans hustru mördades av en psykiskt störd barnflicka, som han uppenbarligen förförde med hänvisning till Guds vilja, sedan han manövrerat ut hennes make. Han förmådde också Sara Svensson att försöka döda grannen, eftersom han själv hade ett förhållande med grannfrun och vill gifta sig med henne.
Och allt detta med hänvisning till Guds vilja. Och den stackars Sara Svensson trodde allt han sade och var övertygad om att Gud agerade genom Helge Fossmo. Han isolerade henne från omgivningen. De enda mänskliga kontakter han tillät var med honom själv. Guds vilja manifesterades genom sms-meddelanden.
Hela historien verkar för vanliga människor som ett sorgligt hopkok av någon skräckförfattare. En sexgalen mördare lyckades dupera en hel församling i Guds namn för att fritt kunna ägna sig åt sina sexuella lekar. För Helge Fossmo spelade ett liv tydligen ingen roll. Tankarna går framför allt till pastorns tre barn som genom faderns manipulationer förlorade både sin mor och sin styvmor.
Församlingen har nu enat sig om att fördöma Helge Fossmo. Men sammanhållningen är om möjligt ännu fastare än förut och Kristi brud har kvar sin ställning som absolut auktoritet. Hur är det möjligt? Hur kan en massa människor acceptera att bli styrda in i minsta detalj på det sätt som uppenbarligen skett i denna församling?
Det är inte religionen. Ingenting i kristendomen eller i pingströrelsen säger att pastorerna ska ha denna makt. Det som är speciellt med Knutbyförsamlingen är denna extrema sammanhållning, parad med absolut lydnad och en sorts erotisk spänning.
Extatiska rörelser av alla olika slag ser ofta ut så här. Per-Olov Enquist har skildrat detta i sin omdiskuterade bok Lewis resa. Uppenbarligen spelar sexualiteten en viktig roll i den extatiska utlevelsen i sådana rörelser överallt i världen.
Eftersom församlingen inte accepterade skilsmässor eller otrohet, måste Helge Fossmo göra sig av med frun - och den tilltänkta tredje fruns man - för att kunna fortsätta sina sexuella erövringar. Hur han resonerade kommer vi nog aldrig att få veta.
Det var naturligtvis inte församlingens fel, men frågan är om Helge Fossmo kunnat driva igenom sina planer i något annat sammanhang än i en extatiskt religiös församling. Bara där fanns den absoluta lydnaden i förhållande till en auktoritet som Helge Fossmo, bara där kunde underkastelse, religion och sexualitet förenas på det sätt som fick den förvirrade Sara Svensson att begå dessa brott.
Denna farliga kombination av extatisk religion och absolut lydnad finns på fler ställen på jorden. Det allra farligaste är just lydnaden, den totalitära synen på människan som redskap i stället för målet i sig.