Svårigheten i att ändra FN-stadgan är en av förklaringarna till att inga ändringar har gjorts sedan FN:s grundande, utom en ökning av antalet medlemmar i just säkerhetsrådet och det ekonomiska och sociala rådet när antalet länder i världen ökade efter avkoloniseringen på 1960-talet. De ständiga medlemmarna i säkerhetsrådet har varit desamma sedan 1945.
Det är riskabelt att öppna en text som ändå stått sig i snart 60 år. Genom omtolkning går det också att åstadkomma förändringar och i det avseendet har FN-stadgan utvecklats under årens lopp för att motsva
Den goda nyheten är att även om FN-stadgan inte skulle komma att ändras trots Kofi Annans framsynta förslag finns stora möjligheter att reformera organisationen ändå inom ramen för den gällande stadgan.
Bland Kofi Annans förslag finns skapandet av ett nytt organ, en kommission för fredsbyggande. Kommissionen skulle fokusera på den känsliga fasen i många länder efter ett krig men före en fred som kan kallas hållbar. Här har den internationella uppmärksamheten brustit och länder glidit tillbaka i krig. Länderna behöver både hjälp med säkerheten och med ekonomisk och politisk återuppbyggnad.
Kofi Annan vill vidare att FN går in ännu starkare för stöd till rättsstaten nationellt och internationellt, skyddet för mänskliga rättigheter och för demokratin.
Kofi Annan vill lägga ned ett organ inom FN som kritiserats hårt för att vara överpolitiserat och verkningslöst. Det gäller ett organ med 53 medlemmar som egentligen skall verka för att stärka de mänskliga rättigheterna, men där länder sökt medlemskap, skriver Kofi Annan, snarare för att skydda sig själva mot kritik eller för att bara kritisera andra.
När Libyen blev ordförande medan USA inte ens blev invalt i denna människorättskommission för första gången sedan FN:s grundande ställdes motsättningarna på sin spets. Kofi Annan föreslår ett mindre, mer professionellt och, får man förstå, mer juridiskt än politiskt orienterat organ i stället. Indirekt tar Kofi Annan bort en viktig politisk plattform för u-länderna.
Den hårdaste nöten att knäcka blir förslaget om en ökning av antalet medlemmar i säkerhetsrådet från 15 till 24, enligt två alternativa modeller. Ingen ny medlem föreslås för säkerhets skull få vetorätt, men förslaget är nog kontroversiellt ändå. Tanken är att de länder som bidrar mest till FN:s fredsbevarande verksamhet ekonomiskt och genom deltagande också skall få större inflytande på besluten. Tanken är också att säkerhetsrådets beslut skall vinna starkare förankring bland medlemmarna om medlemskapet i rådet breddas framför allt till att omfatta fler u-länder. Detta kräver dock till skillnad från många andra reformer att FN-stadgan ändras.
Kofi Annan vill stärka FN. Det finns ett värde i en global organisation som tillåter alla länder att bli medlemmar hur ruggiga de än är. Likasinnade länder kan gruppera sig inom FN och bilda egna organisationer vid sidan om FN, men det har ett egenvärde att det finns ett forum där alla länder träffas och diskuterar gemensamma angelägenheter. Att somliga länder inte tillrättavisas tillräckligt hårt eller att för stor tolerans visas diktaturer beror inte på FN som organisation utan på andra traditioner i det internationella umgänget som inte skulle förändras om FN försvann. FN är en tillgång för världen och inte en belastning.
Inger Österdahl
professor i folkrätt och
fristående kolumnist i UNT