Kolumn: Arbetslösheten Sveriges svaga punkt

Uppsala2005-09-27 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
När finansminister Pär Nuder presenterade sin budget i riksdagen för en vecka sedan var han mycket nöjd med Sveriges ekonomi. Gång på gång betonade han att Sverige är bäst i Europa eller åtminstone bland
de allra bästa. Han citerade en rad smickrande omdömen i utländska tidningar. Förutsättningen för vår lysande ekonomi är välfärden, som i sin tur kräver höga skatter, ansåg Pär Nuder. Det är tryggheten som stimulerar investeringar och bidrar till att folk vågar satsa nytt, betonade han.
Ungefär samma resonemang för den amerikanska forskaren Peter Lindert i sin prisade bok Välfärdsstatens expansion (SNS). En långsiktig analys ger inga som helst bevis för att höga skatter skulle hindra tillväxt i ekonomin eller att alltför generösa socialförsäkringar skulle vara dåliga för den ekonomiska utvecklingen, menar han.

Peter Lindert har studerat mycket statistik i många länder och utsträckt sin forskning till 200 års historia, vilket ger mycket säkra resultat, anser han. Boken ger en mycket smickrande bild av Sverige. Han berömmer det svenska pensionssystemet. Han anser att socialförsäkringssystemet ger just den trygghet som behövs och att tillväxten inte drabbats utom under 70- och 80-talen på grund av en felaktig politik.
Borde då inte Pär Nuder i riksdagen förtjust ha viftat med Peter Linderts bok, en vetenskaplig avhandling av en känd amerikansk forskare? Men han vågade nog inte. För Peter Lindert gillar inte allt i Sverige, framgick det under ett seminarium som Studieförbundet Näringsliv och Samhälle (SNS) höll i veckan.

Hur kommer det sig att nästan alla välfärdsländer har en förhållandevis hög arbetslöshet? undrade t ex forskaren Jonas Agell. En vanlig dag arbetar bara 38 procent av folk i arbetsför ålder i Sverige. Han nämnde bland annat marginaleffekterna som en orsak, alltså att man till och med kan förlora pengar på att jobba. Det gäller speciellt låg­inkomsttagare. I USA kan man däremot få pengar trots att man jobbar, om man nämligen går från arbetslöshet till jobb men med låg lön. Så är också den amerikanska arbetslösheten låg.
Peter Linderts svar var mycket tydligt: Arbetslösheten i välfärdsländerna beror på alltför stränga lagar på arbetsrättens område och alltför höga minimilöner. Se där ett svar som går direkt mot regeringen och LO! Eller som Peter Lindert uttryckte det: "Firing problem leads to hiring problem." Får arbetsgivaren inte sparka folk så vågar man inte anställa. Den höga arbetslösheten bland ungdomar i Sverige ansåg Peter Lindert bero på att de börjar söka jobb alltför sent och att trygghetslagarna också för dem är alltför trygga liksom att minimilönerna är för höga.

Ett särskilt problem är åldringsexplosionen. Enligt Peter Lindert kan pensionärerna i framtiden inte räkna med att få en lika bra ekonomisk utveckling som de som arbetar. Faran ligger i att de äldre, som
då är så många, blir en mycket stark påtryckningsgrupp och tvingar fram snabba höjningar av pensionerna. Men det kommer samhället inte att ha råd med. Resultatet blir då lägre standard för alla, om man inte kraftigt höjer pensionsåldern.
Så fastän Peter Lindert är en stark förespråkare för välfärdsstaten och en stor beund­rare av Sverige förespråkar han alltså en rad förändringar för att ekonomin ska utvecklas och välfärden behållas. Och han får medhåll av flera svenska ekonomer, också sådana som annars inte brukar vara så högljudda i sin kritik.
En sådan är professor Lars Calmfors, som vill se förändringar i arbetslöshetsförsäkringen, i arbetsmarknadspolitiken och hos lönebildningssystemet. Alltså i samma riktning som Peter Lindert. Det är här den politiska debatten borde koncentrera sig.

Men regeringen ägnar sig i stället åt att kritisera alliansens politik och försöker tillsammans med stödpartierna att agera opposition mot sig själv. Det är en taktik som den tyske kanslern Gerhard Schröder praktiserat med framgång. Ska den rädda också Göran Persson i valet nästa år?

Gunvor Hildén
Fristående kolumnist
Läs mer om