Bara för några månader sedan var bilden en annan. Regeringen trodde att statens budget för 2005 skulle visa underskott. I stället blev det ett överskott på 13 miljarder kronor och även i år räknar man med överskott.
Med en ekonomisk tillväxt på 3,6 procent i år och en också i absoluta tal minskande statsskuld finns det stora möjligheter att lova reformer. Och det har regeringen också tagit fasta på. Unga, gamla, arbetslösa och invandrare har alla fått runda löften. Den rekordlåga inflationen gör den expansiva finanspolitiken möjlig.
Men ett bekymmer för regeringen är att det stora lyftet i ekonomin kom så överraskande att man inte haft tid att förbereda sig ordentligt. Även om det fattas beslut om en massa tjusiga reformer så hinner de inte träda i kraft före valet, åtminstone inte så att väljarna märker av dem på allvar.
För den som tittar mer noggrant på siffrorna är de inte heller riktigt så positiva som de först verkar. Redan nästa år blir tillväxten lägre än i år, tror ekonomerna. Ett problem med den stora svenska offentliga sektorn är att överskotten blir väldigt stora när det går bra, medan underskotten också blir jättelika när konjunkturen vänder neråt.
Därför har flera ekonomer, även statliga Konjunkturinstitutet, rekommenderat att staten ska spara i goda tider för att ha att ta till när de blir dåliga. Därav målet med ett överskott på två procent i de offentliga finanserna under en konjunkturcykel. I år är överskottet mer än två procent, men det är under ett enda år. Ingen vet hur regeringen räknar en konjunkturcykel, när den börjar eller slutar. Men hur man än räknar har målet om två procent i genomsnitt inte nåtts. En annan komplikation för regeringen är att EU inte kommer att acceptera att pensionsfonderna räknas in i de offentliga finanserna. Där försvinner en del av överskottet.
Ett annat av regeringens mål som nog inte kommer att uppnås är en öppen arbetslöshet på fyra procent i år. Det är bara regeringen som tror på det, Ams gör det t ex inte. Den allra senaste siffran från Ams uppger att antalet personer som var öppet arbetslösa eller i åtgärder förra veckan var något högre än samma vecka förra året. Jobben är och förblir ett bekymmer för regeringen och dess stödpartier. Det går trögt att få fram plusjobb och andra åtgärder för statliga och kommunala jobb.
Ett annat bekymmer för framtiden är de viktiga investeringarna. Det ser ut som om uppgången i investeringarna håller på att brytas. Det är illavarslande i dessa tider av hårdnande konkurrens på världsmarknaden. I det sammanhanget är det också problematiskt att statens satsningar på forskning tycks minska, trots att alla samstämmigt pekar på vikten av forskning för att klara konkurrensen med länder som Kina och Indien.
Att Sverige ändå är bland de främsta när det gäller pengar till forskning beror på att några få stora svenska företag satsar enorma pengar. Det är självfallet bra, men sådana satsningar görs naturligtvis i företagets intresse. Men minst lika viktig för landets utveckling är grundforskningen som är statens ansvar. Svenska staten satsar mindre på forskning än många andra länder i Västeuropa.
Den för närvarande stora exporten gynnas av den oväntat svaga kronan. Att de svenska konsumenterna inte fått lida mer för det hänger ihop med medlemskapet i EU som lett till lägre priser, inte minst på maten.
Goda tider, härliga tider, men alltså inte riktigt så goda om man studerar siffrorna djupare. Om den borgerliga alliansen ska vinna valet gäller det att övertyga väljarna om att den oerhört positiva bild av svensk ekonomi som regeringen skryter med inte är riktigt lika ljus i verkligheten. Och att alliansen skulle klara problemen bättre.
Gunvor Hildén
Fristående kolumnist
Fristående kolumnist