Moderatledaren Fredrik Reinfeldt gjorde en typisk gardering. Han betonade att man måste lyssna och se hur de olika systemen slår mot individen. Det kan ju faktiskt tänkas att den borgerliga alliansens förslag inte riktigt fungerar så
som det är tänkt.
Göran Persson däremot var nöjd. Det är ju ganska naturligt med tanke på att han haft ett avgörande inflytande över svensk politik i elva år. Han är nöjd med sitt verk. Han har lyckats.
För att kunna hålla fast vid tanken att allt är bra måste han tänka bort en del obehagliga fakta. I debatten hävdade han gång på gång att den svenska arbetslösheten är lägre än i omvärlden. Man kan räkna arbetslöshet på en massa olika sätt, men hans sätt att räkna är nu överspelat. Till och med Ams använder i dag EU:s sätt att räkna varvid den öppna svenska arbetslösheten plötsligt stiger till 6 procent.
Och tyvärr fortsätter den att öka. Visserligen ligger Sverige under EU:s genomsnitt, men flera EU-länder har lägre arbetslöshet, t ex England, Österrike och Danmark.
Vi har ju dessutom allt fler personer i arbetsmarknadsåtgärder. De är ju också arbetslösa. Och eftersom också den gruppen har blivit större än förra året, ser det definitivt inte bra ut, alldeles oavsett hur många arbetslösa som göms bland de förtidspensionerade. Hur Göran Persson kan vara nöjd med detta är obegripligt, också för många av hans partikamrater.
Vad har då den borgerliga alliansen att sätta i stället? Det är framför allt åtgärder som syftar till att småföretagare ska anställa folk. De stora industriföretagen satsar sina pengar på arbetsbesparande maskiner för att klara den globala konkurrensen, så där finns knappast många jobb att hämta.
Småföretagarna själva klagar på de krångliga reglerna, på medfinansieringen av sjukersättningen, på förmögenhetsskatten och arbetsgivaravgifterna.
Kanske är sjukersättningen viktigast: Vem vill anställa en person som man sedan måste betala för i evighet om vederbörande blir kroniskt sjuk? Det är en oförutsebar risk som de flesta inte vågar ta.
Men även om alliansen får chansen att bilda regering och sedan verkligen genomför sitt program för småföretagen är det ju åtgärder som tar lång tid att slå igenom. Det är ju inte alls säkert
att arbetslösheten skulle bli så mycket mindre under en borgerlig regering, om inte konjunkturen plötsligt skulle skapa nya jobb.
@3b Text ojämn höger:Men hur är det då med A-kassan? Helt klart är att all forskning visar att arbetslösa ofta får jobb just när A-kassepengarna sänks eller tar slut. De flesta är ju inte arbetslösa längre än 100 dagar, visar det sig.
Men hur blir det sedan, när de borgerligas 300 dagar är slut? Vänsterblocket gjorde en stor sak av de fjuttiga 5 000 kronor som skulle bli kvar efter skatt i det borgerliga förslaget.
Visserligen föreslog Göran Persson själv en bortre parentes i A-kassan som skulle hänvisa den arbetslöse till socialtjänsten när A-kasseperioden tagit slut. Men det var i en extrem lågkonjunktur. Nu är det högkonjunktur. Alliansen borde nog fundera ett varv till på denna fråga. En nedtrappning av A-kassan är rimlig, men frågan är hur långt ned trappan ska gå och vilka alternativ som finns. Det var klokt av Fredrik Reinfeldt att gardera sig.
Framför allt måste man stimulera rörlighet i arbetslivet så att folk enkelt kan byta jobb och vidareutbilda sig och till och med flytta. Ett hinder är regeln om sist in, först ut. Men då kommer man in på arbetsrätten, den som moderaterna inte vill röra för att inte stöta sig med facket.
Kort sagt: Fundera ett varv till!
Viktig är också centerledaren Maud Olofssons maning i söndagens debatt: Sverige behöver en ny dröm, en framtidstro. Det är själva motsatsen till Göran Perssons dröm om att vända tillbaka till 50-talet.
Gunvor Hildén | Fristående kolumnist