Det ligger säkert något i fackets ståndpunkt att de svenska lönerna skulle sjunka om det blev mycket vanligt att svenska arbetsgivare vände sig till baltiska och polska företag, t ex i byggbranschen. Men när det gäller industrin kan facket ingenting göra — de svenska företagen flyttar ut jobben utomlands, och inte bara till länder inom EU utan till Indien och Kina.
Varför skulle då tjänster behandlas så helt annorlunda än varor är inte alldeles lätt att förstå. Den viktigaste förklaringen är nog att exempelvis byggnadsindustrin aldrig behövt räkna med utländska konkurrenter förut, medan den svenska industrin i decennier verkat på en så gott som fri marknad med hård utländsk konkurrens.
Men löndumpning kan också uppstå genom sänkta ersättningsnivåer i socialförsäkringarna, anser socialdemokraterna och LO. Och där tvekar inte moderaterna. Nivåerna måste sänkas för att det ska löna sig att arbeta. Den konflikten kommer att dominera den politiska debatten framöver.
Sverige har antagligen världens mäktigaste fackföreningsrörelse och en regering som alltid följer kraven från samma fackföreningsrörelse. Hur kommer det sig då att vårt land, som för några decennier sedan hade bland Europas högsta löner numera ligger ungefär på genomsnittet för EU? Förklaringen är att det finns ett annat, mer osynligt sätt att sänka löner — nämligen att sänka kronans värde.
Under 70- och 80-talen devalverade både socialdemokratiska och borgerliga regeringar titt som tätt. Det var ett sätt att lösa problemet med att lönehöjningarna blev högre än vad ekonomin tillät. När socialdemokraterna återtog makten efter de borgerliga regeringsåren 1982 inledde man med en rekordstor devalvering. Under den stora ekonomiska krisen i början av 90-talet släppte den borgerliga regeringen kronan fri vilket ledde till ett ras. Så småningom hämtade sig kronan något, men de senaste månaderna har den sjunkit igen. Nu när marknaden bestämmer kronans värde går det inte att devalvera. Men en räntesänkning får samma effekt, t ex nu härom dagen då Riksbanken sänkte räntan oväntat mycket med en halv procentenhet. Då sjönk kronan igen.
Och när kronan sjunker blir bensinen och kaffet dyrare, alla importerade matvaror stiger i pris, bostadsrätter och villor blir dyrare att köpa, importerade bilar kostar mer och utlandsresan blir dyrare etc. Sänkt ränta får alltså samma effekt som en lönesänkning utom att den gör det billigare att låna pengar.
Vilket parti är det då som ständigt kräver räntesänkningar, också när räntan är rekordlåg? Jo, socialdemokraterna. Det blir fler jobb om räntan sänks, argumenterar man. Ekonomerna tvekar, eftersom räntan redan var rekordlåg. Ett mer effektivt alternativ för att få fler jobb vore åtgärder för att öka rörligheten på arbetsmarknaden och underlätta för små och nystartade företag, något som socialdemokraterna inte visat intresse för.
Så kanske borde socialdemokraterna när allt kommer omkring inte anklaga moderaterna så hårt för lönedumpning. Regeringens egen politik har ju haft samma effekt.
Gunvor Hildén
Fristående kolumnist
Fristående kolumnist