Det är förargligt för socialdemokraterna att de nya moderaterna är så väldigt moderata. De kramar kollektivavtalen och de vill inte röra arbetsrätten. Då finns det två sätt att bekämpa dem: Det ena är att hävda att moderaterna inte vågar säga vad de egentligen vill, alltså att de ljuger. Det andra är att säga att det är Svenskt Näringsliv som säger vad moderaterna egentligen vill.
Egentligen är det ju rätt märkligt att socialdemokraterna är så upprörda över att Svenskt Näringsliv ägnar sig åt politiska frågor. Deras motpart, LO, engagerar sig ju öppet för socialdemokraterna och stöder dem med både många miljoner och inte minst arbetskraft under valrörelsen. Faktum är ju att en majoritet inom LO enligt en opinionsundersökning inte tycker att de vill stödja socialdemokratin med sina fackföreningsavgifter.
Svenskt Näringsliv stödjer inget borgerligt parti. Som en ekonomiskt stark lobbygrupp driver man frågor som ligger i medlemmarnas intresse. Och eftersom en så stor del av arbetslivet berörs av politiska beslut så blir också lobbyarbetet politiskt. Uppenbarligen tycker inte arbetsgivarna att de borgerliga partierna är tillräckligt bra på att försvara organisationens intressen. Svenskt Näringsliv driver just de frågor som moderaterna har backat från, nämligen att lagstiftningen i alltför hög grad gynnar arbetstagarna på arbetsgivarnas bekostnad. Det gäller lagen om anställningsskydd och rätten till sympatistrejk för att bara ta några exempel.
Arbetsgivarna har inte alltid agerat så öppet och offensivt som de gör nu, snarare skedde kontakter med regeringen mycket diskret. Men med det radikala 70-talet kom förslaget om löntagarfonder, och då började arbetsgivarna satsa på opinionsbildning på allvar. Den kampanjen bidrog till att den första borgerliga regeringen på 44 år kunde bildas 1976.
Men så småningom mjuknade arbetsgivarna. Och så blev Ebba Lindsö chef för Svenskt Näringsliv med uppdraget att försöka diskutera sig fram till en samsyn med regeringen. Mycket kaffe och kaka blev det men inga konkreta resultat. Ebba Lindsö fick gå och i stället kom den kraftfulle Urban Bäckström med ett förflutet som moderat statssekreterare men också som respekterad riksbankschef. Nu blev det slut på kaffedrickandet med regeringen. I stället blev det hård debatt.
Under hela den här tiden har Svenskt Näringsliv satsat åtskilliga pengar på opinionsbildning med organisationer och skriftserier. Sådant ger inga tydliga effekter i form av bättre opinionssiffror för borgerliga partier men har sannolikt betydelse på längre sikt. Är då Svenskt Näringsliv ett femte borgerligt parti? Nej, det är en lobbygrupp, en rik och stark lobbygrupp. Den driver sina frågor utan att be om lov från de borgerliga partierna. Den ger inte pengar till något parti. Men naturligtvis har den en
politisk betydelse, men inte så stor betydelse som LO har för socialdemokraterna.
Och när Svenskt Näringsliv nu driver frågor som moderaterna och den borgerliga alliansen inte vill driva i valrörelsen kan dess kampanjer snarare vara till nackdel för de borgerliga partierna. Och att pengar inte är allt visades i eurovalet, då ja-sidan hade betydligt större resurser än nej-sidan men ändå förlorade.
Den som vill rösta på LO kan rösta på socialdemokraterna eftersom de själva anser att det är samma sak. Svenskt Näringsliv har en egen agenda och stöder inget politiskt parti. Man kan inte rösta på Svenskt Näringsliv. Det är en avgörande skillnad.
Gunvor Hildén | Fristående kolumnist