Miljöpartiet har länge velat bilda regering med socialdemokraterna, men Göran Persson har haft alla möjliga skäl att säga nej, framför allt miljöpartiets krav att Sverige ska lämna EU. När partisekreterare Marita Ulvskog i går kommenterade diskussionen slingrade hon sig och nämnde amnestifrågan och vapenexporten som svåra frågor. Men man kunde tala med varandra, underströk hon. Det finns möjligheter till samsyn.
Göran Perssons dementi av koalitionstankarna kan vara riktig så långt som att någon överenskommelse inte finns. Å andra sidan talade han själv i samband med det norska valet nyligen om möjligheten att bilda en koalition även i Sverige. Så någonting finns där, även om samtalen inte formellt har lett fram till något konkret ännu.
För många väljare måste det verka egendomligt att de två partierna å ena sidan haft så svårt att trots långvariga förhandlingar komma överens om budgeten eller hur man ska hantera gömda flyktingar, och å andra sidan att de ska bilda en gemensam regering efter valet. Men det ju gått bra med 13 budgetar, som språkröret Maria Wetterstrand framhöll häromdagen.
Men Göran Persson vill inte före valet binda upp sin politik tillsammans med miljöpartiet och eventuellt vänsterpartiet. Han vill ha full handlingsfrihet. För väljarna ska hans agerande efter valet bli en överraskning.
Skillnaden mot den borgerliga alliansen är total. Visserligen kan problem uppstå genom att de fyra partierna binder ihop sig så tätt redan före valet. De tvingas på flera områden att avstå från en profilerande politik, vilket kan leda till färre röster för de mindre partierna. Det finns en rad frågor där man ännu inte kommit överens. Men fördelarna överväger. Väljarna vet vad de röstar på om de röstar på något parti i alliansen.
I själva verket är den socialdemokratiska regeringens förhandlingspolitik en alldeles ny uppfinning. I de flesta länder finns bara majoritetsregeringar och minoritetsregeringar. Det regeringsparti som inte har egen majoritet försöker
förhandla fram en majoritet före eller strax efter valet. Om det misslyckas kan resultatet bli en minoritetsregering som då blir beroende av hoppande majoriteter. Det betraktas som en nödlösning.Men för Göran Persson är detta ett eftersträvansvärt mål. Han har åtminstone hittills alltid föredragit en minoritetsregering framför en koalition.
Det är ingen tvekan om att miljöpartiet har fått gehör för flera krav än vänsterpartiet. Det beror ju på att vänsterpartisterna inte har något alternativ till en s-regering. De kan stödja den eller lägga ned sina röster, men de kan aldrig rösta för en borgerlig regering. Därav Göran Perssons ointresse för vänsterpartiet.
Men han vill inte förhandla med något parti före valet. Han vill att hans väljare ska tro att han sköter politiken själv och att en röst på socialdemokraterna också är en röst på en "rent" socialdemokratisk politik. Kanske kan han lura några väljare.
Men om han var ärlig skulle han erkänna att den tid är förbi då socialdemokraterna kunde hoppas på en egen majoritet i riksdagen. Han skulle redan före valet göra de kompromisser som krävs och redogöra för vilka partier han avser att samarbeta med. I god tid före valet skulle de tillsammans lägga fram ett gemensamt valmanifest. Tyvärr kommer det inte att ske. Göran Persson kommer att gå till val på att bilda en socialdemokratisk regering.
Förhoppningsvis kommer väljarna inte att ge honom den chansen.
Gunvor Hildén
Fristående kolumnist
Fristående kolumnist