Enligt en opinionsundersökning anser en knapp majoritet av svenska folket att den som ska straffas är utrikesminister Laila Freivalds. Bara en förvånande liten minoritet vill avsätta statsministern.
Men även om Laila Freivalds och flera andra har begått fel är det statsministerns ansvar att organisera krishanteringen. Han har haft flera lämpliga tillfällen att göra det och han har avvisat flera förslag till ändrad krisorganisation. Han har alltså aktivt beslutat om just den — bristfälliga — krisorganisation som nu existerar.
Moderaterna vill nu att riksåklagaren ska granska Göran Perssons statssekreterare Hans Dahlgren och statssekreteraren på utriksdepartementet Lars Danielsson. Anklagelsen är att framför allt Danielsson inte utövat den operativa ledning som han enligt sin instruktion skulle ha gjort. Svaret att han inte visste att han hade det operativa ansvaret är givetvis inte tillfredsställande. Men är det verkligen riksåklagaren som ska hantera detta?
Katastrofkommissionen utpekar entydigt Göran Persson som ansvarig och han tar också på sig ansvaret. Hur ska då oppositionen agera? Inte mycket till opposition om den inte kräver en misstroendeförklaring, tycker många, bland andra en rad professorer i statskunskap.
Kd-ledaren Göran Hägglund vill ha en misstroendeförklaring "i närtid". Men eftersom han av allt att döma inte får tillräckligt många röster med sig blir det ingenting av med det.Moderaterna är tveksamma till misstroendeomröstning. När riksdagen röstar om misstroendeförklaringen kommer regeringen ju att klara sig tack vare stödpartierna. Resultatet blir att statsministern i stället får riksdagens förtroende och går stärkt ur krisen.
Det ligger en hel del i moderaternas resonemang. Så har det gått förr när oppositionen krävt misstroendeförklaring. Men den här gången är det annorlunda. Underlaget från den opolitiska kommissionen är så starkt att ansvar måste utkrävas på allvar och inte bara med några till intet förpliktigande uttalanden.
Men det finns ett avgörande skäl för att vänta med avgörandet. Riksdagens konstitutionsutskott har som en av sina uppgifter att granska regeringen varje år. Det måste anses självklart att en sådan granskning nästa år tar upp Katastrofkommissionens rapport. Om en majoritet i riksdagen då redan röstat nej till misstroendeförklaringen blir Konstitutionsutskottets granskning bara en formsak. Riksdagens granskning nedvärderas.
När oppositionspartierna i morgon ska ta ställning till förslaget om misstroendeomröstning bör man alltså skjuta upp frågan till efter Konstitutionsutskottets granskning i vår. Sannolikt blir resultatet också då att majoriteten säger nej till att avsätta
statsministern. Men oppositionen har då samlat sig till en reservation i utskottet. Den utgör en tydlig och gemensam markering av skälen till ett krav på misstroendeförklaring.
Diskussionen hålls på så sätt vid liv, oppositionen visar att den tar riksdagens politiska prövning av regeringens ansvar på allvar, och det finns ett tydligt program för oppositionens vidare handlande. Rimligt är också att oppositionen lägger fram ett förslag till en ny och tydlig krisorganisation.
Det finns en mikroskopisk chans att det i vår efter konstitutionsutskottets granskning är så uppenbart att Göran Persson måste avgå att ett sådant krav går igenom. Det betyder inte nyval, om någon trodde det, bara att just Göran Persson avgår och att en ny socialdemokratisk statsminister väljs, alltså bara formellt en ny regering.
Riksdagsvalet äger rum i september och då får svenska folket avgöra vilken regeringen landet ska ha.
Gunvor Hildén
Fristående kolumnist
Fristående kolumnist