Bakgrunden är historien om det lettiska företaget Laval un Partneri, som av Vaxholms kommun fick i uppdrag att bygga en skola. Företaget hade ett lettiskt kollektivavtal men vägrade att teckna ett svenskt avtal. Bygget blockerades då av det svenska facket och Laval fick dra sig tillbaka.
Letterna klagade hos Arbetsdomstolen, som tog saken till EU:s domstol. I förra veckan skulle parterna skicka in sina remissvar till unionens domstol. LO hävdade då att EU inte alls hade med saken att göra. Laval har ett dotterföretagsom är baserat i Sverige. Samma personer sitter i ledningen också i Laval, som därför får betraktas som baserat i Sverige och alltså inte kan beröras av EU:s regler. Det argumentet lär inte gå hem, enligt flera experter.
Flera gamla EU-medlemmar som Finland, Danmark och Frankrike stöder den svenska regeringen, som hävdar att varje bokstav i det svenska kollektivavtalet gäller även för utländska företag som tillfälligt utför tjänster i Sverige. De flesta av EU:s nya medlemmar med Lettland i spetsen åberopar däremot EU-fördragets formuleringar om fri rörlighet för tjänster. Frågan är riktigt het i EU.
Det tyngsta remissvaret kommer från EU-kommissionen. Kommissionen säger ja till den svenska modellen med kollektivavtal. Men man känner tveksamhet inför vissa inslag, t ex Lex Britannia. Den innebär att facket får vidta stridsåtgärder mot ett utländskt företag, även om företaget har ett kollektivavtal i hemlandet.
EU-kommissionen anser att stridsåtgärder får vidtas för att tvinga fram kollektivavtal, men att åtgärderna måste vara proportionella. Och vad som är "proportionellt" när det gäller andra krav
än löner ska avgöras enligt värdlandets regler. Därmed bollar kommissionen tillbaka en del till den svenska Arbetsdomstolen.
Det kan gälla t ex den stora "kontrollavgift" som Byggnads kräver eller krav på försäkringar, semesterersättning etc. Det är inte rimligt att ett utländskt företag ska betala sådant när man redan har regler om detta enligt hemlandets kollektivavtal. Flera utländska företag har redan lyckats avtala bort sådana extra avgifter.
LO vill att det utländska företaget först ska förhandla om kollektivavtal och sedan förhandla om eventuell "proportionalitet". Men det måste ske samtidigt, tror de flesta experter, annars kan man inte avgöra om avtalet är rimligt.
Vad blir resultatet av ett sådant utslag, om det nu skulle gå så? Någon vidare fri rörlighet för tjänster blir det inte. Detta är delvis till svensk nackdel eftersom det finns en massa svenska tjänster som skulle kunna exporteras.
Vad gäller just byggen blir nog resultatet att större byggen och byggen i den offentliga sektorn utförs av svenska byggföretag, medan många privatpersoner säkert hyr in letter eller polacker svart för att bygga villor och sommarstugor. Byggnads skickar hem dem man hittar, men man kommer inte att hitta alla. Egna företagare står utanför reglerna.
För Lettland, Polen och de andra nya medlemsländerna skulle ett sådant utslag betyda att de inte får konkurrera med låga löner. Besvikelsen blir stor. Men det fanns nog aldrig en realistisk möjlighet att genomföra en så genomgripande förändring. Fri rörlighet för tjänster var nog aldrig riktigt allvarligt menat från de gamla EU-ländernas sida. Att alla på längre sikt skulle vinna på det är en helt annan sak.
Gunvor Hildén
Fristående kolumnist i UNT.