Inte heller Göran Persson har en majoritet av väljarna bakom sig. Han räddas av den konstiga konstruktionen med stödpartier. Ett av dessa partier har just avslutat sin kongress där man kräver att Sverige ska lämna EU.
Regeringssamverkan med miljöpartiet borde vara omöjligt efter beslutet om utträde. Men språkröret Maria Wetterstrand tänker strunta i det kravet, eftersom hon anser sig veta bättre än partiets kongress.
Men också de beslutade kraven på medborgarlön och slopande av räntan visar hur fundamentalismen har tagit över miljöpartiet. Medborgarlön, ett statligt bidrag till alla som inte arbetar, är
självfallet helt omöjligt av både principiella och ekonomiska skäl. En ekonomi utan ränta var något man prövade i Europa på medeltiden av religiösa skäl. Det ledde då till en helt statisk ekonomi. Judarna trotsade det kristna förbudet mot ränta och blev rika på kuppen. Det skapade avundsjuka, vilket spädde på antisemitismen i Europa.
Men rikast blev de italienska stadsstaterna på 1200-talet, då man uppfann modern bokföring och trots förbudet utnyttjade räntan, vilket bidrog till en dynamisk ekonomisk utveckling till glädje för stora delar av Europa.
EU är ett bekymmer både för Tony Blair och Göran Persson. England övertar ledningen i EU 1 juli. Blir det nej i den franska folkomröstningen
om EU:s konstitution får Tony Blair ett kaos att reda upp. I England äger folkomröstningen rum först nästa år. Allt tyder på ett nej. Möjligen skulle Tony Blair klara ett ja om han slog fast att ett nej innebär att England då måste lämna EU.
Göran Persson har bekymret med namn- insamlingen för en medlemsomröstning inom socialdemokratin om ett ja eller nej till folkomröstning. Blir det en sådan omröstn-ing bland partimedlemmarna, som sedan resulterar i ett ja till folkomröstning, måste Persson ordna en svensk folkomröstning om EU-konstitutionen. Det blir i så fall en väldig prestigeförlust för statsministern.
Både Blair och Persson är nöjda med den ekonomiska utvecklingen i respektive länder, även om arbetslösheten är något lägre i England. Men båda har presenterat budgetar med rejäla underskott, som dessutom ser ut att växa. Det gör det svårare för Blair
att hålla sina generösa vallöften och för Persson att presentera lämpligt valfläsk.
Och så var det avgången. Tony Blair har en given efterträdare, den populära finansministern Gordon Brown. Frågan är nu om Tony Blair ska avgå före eller efter folkomröstningen. Kanske sitter Tony Blair trots allt kvar över folkomröstningen för att om möjligt försöka förverkliga så mycket som möjligt av sin politik och på så sätt bli historisk.
Också Göran Persson har en kronprins som är finansminister, Pär Nuder. Men i motsats till Gordon Brown är han inte populär i sitt parti. Partifolket vill ha EU-kommissionären Margot Wallström, till Perssons stora förtret. Att frågan om efterträdare inte är löst skulle kanske tyda på att även Persson sitter kvar över nästa års val.
Så långt likheterna mellan de två statsmännen, som båda helt dominerar sina respektive länders politik. Men det finns en stor skillnad. Tony Blair driver sin politik, ibland helt emot väljarna, som det brittiska deltagandet i kriget i Irak. Han följer sin övertygelse även om det skapar stora svårigheter för honom själv och partiet.
Ingen kan tro Göran Persson om något sådant. Tvärtom anklagas han också av sina egna för att sätta makten före allt annat. Han lagar efter läglighet, känner efter hur vinden blåser och ser till att han får sitta kvar. Det inger inte respekt.
Gunvor Hildén, fristående kolumnist