Kommun på glid
Risken är stor att Uppsala kommun sakta men säkert håller på att glida ned i samma ekonomiska moras som var för handen under den gigantiska låneskuldens era. Ingenting talar för att kommunledningen förmår förhindra utvecklingen.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Och när det dessutom framgick att en del av de så kallade Wärnerssonpengarna skulle utebli om nedskärningarna i lärartäthet fullföljdes var det bara att kasta in handduken och kapitulera. Så förklarade finanskommunalrådet Lena Hartwig (s) turerna i årets budgetbehandling.
Det var tungt att ta det beslutet, sade Hartwig vidare, och visst vill man tro henne. Men sanningen är ju mer komplicerad än så. Den lägre höjning av skattetillväxten som det är fråga om för Uppsala kommuns del är ju långt ifrån hela sanningen bakom årets budgettrassel.
I själva verket har kommunen haft en kostnadsutveckling som vida överstiger den planerade. Enligt delårsbokslutet låg den på 7,8 procent vilket betyder en ökning på 550 miljoner kronor mer än planerat, utslaget på hela 2003. Enligt prognoserna ger det ett underskott på 318 miljoner för innevarande år.
Så här kan det inte fortsätta. Utgiftsökningarna har med all säkerhet gått till bra och nödvändiga ändamål, fattas bara annat, men den bistra sanningen är att kommunen inte haft pengar att betala detta nödvändiga. I stället har de enskilda nämnderna och förvaltningarna låtit kostnaderna skena i väg för att sedan lämna räkningen till kommunfullmäktige. Detta är att smygvägen och bakom ryggen på den demokratiskt valda församlingen besluta om en annan budget än den demokratiskt fastslagna.
Det betyder också att den övergripande prioritering av alla kommunens verksamheter som ju är kommunfullmäktiges uppgift att lösa sätts ur spel. En förvaltning bestämmer sig för, genom att överskrida budgeten, att den verksamheten är viktigare än någon annan, dvs den som håller budgeten.
En annan orsak till kostnadsstegringarna kan också vara förändringen av kommunens organisation. Den tillkom ju för att sänka kostnaderna men kan i initialskedet ändå ha kostat mer än beräknat. Det återstår alltså att se om förändringen i sig medför besparingar.
Den stora frågan är utvecklingen under de kommande åren. Nästa års skattehöjning på 50 öre är bara temporär, bedyrade kommunalrådet Hartwig och det låter sig ju sägas. Fram emot 2007 skall skatten åter kunna sänkas.
Men ingenting talar för att Uppsala kommun inte återigen råkar i samma bryderi som i år och vad skall hända då? Skall det återigen bli en höjning av skatten för att detta var den enda utvägen? Risken är med andra ord stor att Uppsala kommun sakta men säkert håller på att glida in i samma ekonomiska moras som kommunen befann sig i under den stora låneskuldens tid. Kommunledningen fick flera frågor under budgetdebattens inledning om man kunde lova att det inte blir några fler skattehöjningar.
Några sådana löften vågade kommunledningen, dvs socialdemokraterna, vänsterpartiet och miljöpartiet, inte ge. De tycker kanske att det räcker med brutna löften.