Kommunismen i skamvrån
Herr Hitler och kamrat Stalin lär ha beundrat varandra. Nazismen och kommunismen, deras respektive ideologier, kan i sin praktiska tillämpning också ta varandra i hand.
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
skriver segrarna historien. Därmed har kommunismen hamnat i en kategori där den kommit att betraktas med ett större mått av överseende än sin andliga tvillingbror nazismen.
Men om de totalitära ideologierna granskas från offrens perspektiv finns det ingen grund för att döma den mildare än nazismen.
Därför är det en glädjande händelse att Europarådet i dagarna antagit en resolution som fördömer de brott som begåtts av kommunistiska regimer. Ännu bättre hade det varit om resolutionen samlat den två tredjedels majoritet av rösterna som hade krävts för att den skulle gå vidare till ministerkommittén. Om det skett hade ministerkommittén kunnat avge en formell deklaration.
Detta lyckades kommunister och socialister av olika schattering blockera. Men de bör nog akta sig för att låta skadeglädjen över denna Pyrrhusseger svämma över. Många av Europarådets medlemsländer, särskilt de nya, har mycket konkreta erfarenheter av kommunismen. De lär inte betrakta uttalandet som mer än en etappseger.
I uttalandet uppmanas de kommunistiska och post-kommunistiska partier i medlemsstaterna som ännu inte gjort det att "åter värdera kommunismens historia och sitt eget förflutna".
Den dubbla historiska bokföringen är en urgammal kommunistisk specialitet. Vänsterpartiet är långt ifrån ensamt om att säga att man "gjort upp med historien", för att i nästa andetag försäkra "att man inte har något att skämmas över i sitt förflutna".
I och för sig stämmer ingetdera påståendet. När de kombineras öppnar sig en moralisk avgrund.