Kommunistisk nostalgi i vänsterpartiet
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Sedan 1998 har man petat och påtat i statsbudgetarna, deltagit i att steg för steg reformera och förändra det svenska folkhemmet.
Den som hört partiets ekonomiske talesman Lars Bäckström under alla dessa år med gott humör och stor slagfärdighet försvara resultatet av vedermödorna i riksdagens budgetdebatter kan nog ha bibringats intrycket av att vänsterpartiet numera är ett reformistiskt parti, där drömmarna om socialismen är ett bitterljuvt minne blott.
Men den som tar del av det i dagarna presenterade "utkastet till ekonomiskt policydokument" som det heter med en släng av modern, lätt malplacerad, managementsvenska inser snart att under ytan på den tunna reformistiska fernissan jäser en sörja av socialistisk och kommunistisk nostalgi av det mest frånstötande slag.
Om arbetsgruppen, med uppenbar traditionalistisk slagsida, får som den vill inträffar bland annat följande:
Löntagarfonder införs med uppgift att stegvis ta över ägandet av börsbolagen.
Kommunalt ägda företag får skatterabatter, och privata företag diskrimineras i motsvarande mån. Sex timmars arbetsdag med oförändrad lön införs.
Arbetarna övertar ägandet av de större företagen. I de statliga företagen tar de arbetande över "ledningens ansvar och arbete".
Utgiftstaket, olika balanskrav inom den offentliga sektorn och annat borgerligt bjäfs avskaffas helt sonika.
Skatterna skall höjas — statsskatten, kommunalskatten, bolagsskatten. Arvs- och gåvoskatterna återinförs. Sådant som avreglerats skall återregleras och sådant som privatiserats skall avprivatiseras.
Om vänsterpartiets kongress i Göteborg i januari ställer sig bakom denna våta dröm om en återgång till 1970-talet innebär det att vänsterpartiet går emot inslag i den politik som partiet ställt sig bakom under de två senaste mandatperioderna. Det är ju, som Eric Erfors påminner om i Expressen, ett faktum att vänsterpartiet stödde privatiseringen av Telia och avskaffandet av arvs- och gåvoskatten.
Att detta "policydokument" kunnat se dagens ljus är ett tydligt besked om det ideologiska tillståndet inom vänsterpartiet. Antas det av partikongressen är vänsterpartiet slutgiltigt tillbaka i den ärelösa rollen som kommunistiskt parti.