Den solkiga härvan kring de olika stiftelser som bär arbetarpionjären Anna Johansson-Visborgs namn rullar vidare.
Länsstyrelsen i Stockholms län har nu entledigat hela styrelsen för stiftelsen Anna Johansson-Visborg, bl a på grund av jävsöverträdelser och ekonomiska oegentligheter.
Stiftelsens syfte, enligt dess stadgar, är att hjälpa behövande, främst kvinnor, till ett boende till lägsta möjliga kostnad. Som den förtjänstfulla granskningen i Dagens Nyheter visar har stiftelsens styrelse i första hand ägnat sig åt att ordna lägenheter åt sig själva, anhöriga och bekanta.
De senaste dagarna har fokus förflyttats till stiftelsen Anna Johansson-Visborgs Minne. Den förvaltar ett fritidshusområde i Nacka utanför Stockholm. Styrelsen utses av LO:s Stockholmsdistrikt och Livsmedelsarbetarförbundets avdelning 4. Syftet är enligt stadgarna att behövande kvinnor skall få hjälp med sitt fritidsboende. Men stiftelsen har framför allt sett till att hyra ut stugor till vrakpris åt medlemmar i den egna styrelsen.
För LO är givetvis detta en obehagligt het potatis. I åratal har LO - ibland med full rätt, men emellanåt också överdrivet - kölhalat "giriga direktörer" som på det ena eller andra sättet utnyttjat sin ställning. Inte sällan har en bieffekt av den agitationen varit ett mycket bestämt intryck av att LO för egen del skulle vara helt främmande för och skyddat från sådana låga drifter.
De ertappade direktörerna brukar i allmänhet svara att "vi har inte brutit mot några lagar". Den som har pekat på att saken också kan ha en moralisk sida - allt som är lagligt är inte nödvändigtvis moraliskt riktigt - har oftast fått se invändningen bortviftad.
Frågan är nu i vilket principiellt betydelsefullt avseende som de avslöjade fackliga funktionärernas reaktioner skiljer sig från de direktörers (som funktionärerna säkert mer än en gång angripit i sin ämbetsutövning.)
LO-ordföranden Wanja Lundby-Wedin har uppmanat styrelsen för stiftelsen Anna Johansson-Visborgs minne att avgå. Hennes motiv är att "förtroendet för oss skadas om det blir en bild av att vi som är fackligt aktiva ägnar oss åt att sko oss själva på medlemmarnas bekostnad".
Men styrelsen svarar, genom LO-ombudsmannen Kenneth Sjökvist, att "vi har inte brutit mot några stadgar. Därför blir uppmaningen svår att förstå". Den moraliska sidan av saken väljer han att gå förbi.
Svaret på frågan är alltså att det inte är någon skillnad på den"rättänkande" LO-funktionären och den "girige direktören". När intresset går in går moralen ut.
En grundorsak till denna och otaliga liknande skandaler ligger i hyresregleringen, som helt låser bostadsmarknaden. Det systemet försvarar LO. De våndor som nu plågar så svårt är alltså i hög grad självförvållade.