Den nye påven Franciskus I skämtade med kardinalerna när han utsågs: ”Må Gud förlåta er”, sade han, vilket ska ha fått taket i möteslokalen att lyfta sig. Det var roligt med Vatikanmått mätt.
Argentinaren Jorge Bergoglio hälsades världen över som en välkommen efterträdare till Benedictus XVI, särskilt förstås i det katolska Latinamerika. Bergoglio har av de styrande peronisterna i Argentina anklagats för tidigare samröre med ultrahögern i landet, vilket dock inte bekräftats. De invändningar som hördes mest var från gayrörelsen i landet då Bergoglio, tidigare ärkebiskop i Buenos Aires, tagit ställning mot äktenskap mellan homosexuella. Och han är förvisso konservativ. Men är han konservativ med Vatikanmått mätt?
Som den 266:e i ordningen måste påven per definition vara konservativ. Men det betyder inte att han inte kan göra skillnad. Den förrförre påven, Johannes Paulus II, var ett utmärkt exempel på en ledare som kunde bevara institutionen samtidigt som han till exempel betydde mycket för demokratiutvecklingen i östra Europa.
Jorge Bergoglio har gjort sig känd som fattigdomsbekämpare, och som den förste utomeuropeiske påven kan han komma att få betydelse för utvecklingen i till exempel Afrika. Att motverka fattigdom är nyckeln, inte bara för att undkomma hunger och nöd, utan också för en demokratisk utveckling i stora delar av världen.
Internt har Franciskus I att ta sig an den sedan länge pågående härvan med barn som utsatts för övergrepp av katolska präster. Den amerikanska organisationen Snap, som representerar offren, kräver att hans första beslut ska bli nolltolerans mot sexuella övergrepp. Det vore sannerligen på tiden.