Könsneutralt barnbidrag
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Alltsedan barnbidraget infördes i Sverige 1947 har det automatiskt utbetalats till barnets mamma. Då, för snart 60 år sedan, var det en självklarhet att det var barnets mor som var vårdnadshavaren, även om det också fanns en far, och att det var modern som också skulle ha pengarna. I konstruktionen fanns också den dolda uppfattningen att det gällde att förhindra att papporna söp upp pengarna i stället för att låta dem gå till barnets uppehälle.
I dag ser både samhället och familjelivet annorlunda ut. Mammor och pappor förvärvsarbetar i nästan lika stor utsträckning och föräldrarna har ett gemensamt ansvar för barnen.
Att pappor skulle vara mindre ansvarsfulla vårdnadshavare än mammor är för de flesta en främmande tanke. Detta gäller i teorin och genomsyrar därför lagstiftning och politik. I praktiken är det också oftast så.
På en punkt har dock lagstiftningen inte hängt med och det gäller utbetalningen av barnbidraget. Det går än i dag till modern om det inte finns något avtal om att fadern ska uppbära bidraget.
Upprörande, anser många pappor som i en skilsmässas spår tvingas acceptera att mamman inte bara får underhåll utan också barnbidraget ograverat. Orättvist, anser många eftersom merparten av alla skilda föräldrar har gemensam vårdnad om barnen.
När så artisten Wille Crafoord härom dagen skrev en indignerad debattartikel om att det bara var hans före detta fruar som fick barnbidrag för barnen drogs debatten i gång. Socialminister Berit Andnor kunde också meddela att regeringen gett Försäkringskassan i uppdrag att utreda om det inte går att göra barnbidraget könsneutralt.
Alldeles problemfritt är dock tydligen inte ett könsneutralt barnbidrag - eftersom det finns pappor som inte har någon kontakt med sina barn, påpekar Berit Andnor. Att dessa frånvarande fäder skulle uppbära ett halvt barnbidrag är därför ormligt, menar hon.
Självfallet finns det fall där barn och deras fäder inte har någon kontakt, men detta är dock inte regeln. Regeln är att frånskilda fäder försöker upprätthålla den nära kontakt de numera har från barnets födelse. Därför bör huvudregeln vara den att barnbidraget inte per automatik ska gå till mamman utan antingen delas mellan föräldrarna eller kanske ännu hellre går till ett barnkonto som båda föräldrarna har tillgång till. I förekommande fall, t ex när en förälder fått egen vårdnad om barnet, ska han eller hon ensam ha hand om kontot.
I 2000-talets Sverige är båda föräldrarna ansvariga för sina barns uppväxt. Allt annat är en avvikelse från normen.