Konsten att välja farao
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Egypten har aldrig varit en fullfjädrad totalitär diktatur. En viss pluralism har funnits i den meningen att några oppositionspartier tillåtits verka och vinna enstaka platser i parlamentet. Yttrandefriheten är starkt begränsad men ändå inte lika begränsad som i många andra länder i området.
Tidigare har presidenten utsetts genom välregisserade folkomröstningar där väljarna fått säga ja eller nej till den officiellt utsedde kandidaten, sedan 1980 Mubarak själv. Att man nu övergår till direktval där också motkandidater får delta är givetvis ett resultat av amerikanska påtryckningar mot de allierade i arabvärlden.
Men det finns inga skäl att vara imponerad över reformen. Den mest välorganiserade oppositionsgruppen i Egypten, det islamistiska Muslimska brödraskapet, är sedan länge förbjuden. Med hjälp av tilläggsbestämmelser i författningen har regimen sett till att en rad tänkbara kandidater sållats bort redan före valet. I dag återstår nio kandidater, förutom Mubarak, varav bara två i någon mån kan antas vara kända för väljarna.
En är Noman Gomaa som tillhör det s k Wafd-partiet som dominerade egyptisk politik före Nassers revolution 1952. Gomaa lovar att upphäva olika förtryckande lagar och liberalisera ekonomin. Parlamentsledamoten Ayman Nour är kandidat för partiet al-Ghad och har som viktigaste krav en ny författning och nya val. Ingen av dem lär dock tillåtas få särskilt många röster.
Som en följd av valrörelsen har också andra oppositionsgrupper organiserats. Den mest uppmärksammade är Kiffaya som organiserar regelrätta gatudemonstrationer mot regimen. Också bland intellektuella, journalister och författare har öppet regimkritiska organisationer bildats.
Mubarak är 77 år gammal och kan inte sitta i evighet. När han förr eller senare måste stiga åt sidan kan i bästa fall en någorlunda samstämd opposition tvinga fram förhandlingar med regimen om mer djupgående förändringar.
Det är alltså inte valet i sig som är det viktiga i det som nu sker i Egypten. Det viktiga är den långsiktiga öppning som valet kan medföra. Effekten av en genuin demokratisering av ett land med 42 miljoner väljare kan inte underskattas.