När Jimmie Åkesson ska berätta för SVT:s psykoterapeut Poul Perris varför han gick med i Sverigedemokraterna, plockar partiledaren fram SD:s vanliga rökmaskin. Nej, han visste inget om SD då. Att partiet bestod av skinnskallar som ropade ”sieg heil” och rasister ur vit makt-rörelsen – ”det såg jag ju över huvud taget inte”. Han var studiebegåvad, påläst och samällsintresserad – satt i redaktionen för gymnasieskolans tidning, som bland annat diskuterat kopplingen mellan SD, Bevara Sverige Svenskt, BSS, och bandet Ultima Thule. Men nej, såg inget.
Politisk erfarenhet saknades inte heller. Åkesson hade varit med i Moderata ungdomsförbundet, men hos M fanns ”inte något som tilltalade över huvud taget” – mer än möjligen klädseln. Kommunister förknippade gymnasisten med elaka folkmördare och ”konstiga kläder”.
Men SD? Vilka var de? Ingen aning. Ändå gick han med 1995. Ridå. Rökridå.
Vi låter röken skingras. Ett år efter att Åkesson gått med höll en SD-ledamot i Höör, under 90-talet partiets vice ordförande, Tina Hallgren Bengtsson, ett tal iklädd naziuniform. (Apropå elaka folkmördare och konstiga kläder.) Tillsammans med sin dåvarande make Jan Bengtsson, som samma år lämnade SD för Nationalsocialistisk Front (numera nazistiska Svenskarnas Parti), och som 2013 återinträdde i SD (!) i Höör, bränner hon bland annat judiska böcker på bål. Åtminstone då borde väl den konflikträdde, våldsogillande unge mannen med snällhetsideal ha fattat vad han gett sig in på? Jo, det gjorde han, förstås.
I SD:s jubileumsbok 20 röster om 20 år är Åkesson tvärtom oerhört medveten om partiets ”otillräckligheter”, och hade ”från första dagen” en stark ambition att förändra partiet. Han visste alltså vad han gav sig in på. 1998 hade häften av kandidaterna till valet en koppling till nazismen. Detta uppmärksammar Daniel Poohl, chefredaktör för Expo, på Dagens Industris debattsida. Visserligen drog SD 2001 igen dörren mot vit makt-rörelsen, men kopplingarna till nazismen har aldrig riktigt upphört.
Man har alltså inte gjort upp med sitt förflutna – för det är inte förflutet.
Inget annat återstår då än rökridåer. Åkesson målar upp sin barndom som ett ställningskrig mellan svenskar och invandrare hemma på gården. ”Vi svenska små barn” hade lärt att man ska vara snäll och artig, medan man ”hade motsatt uppfattning i den andra gruppen”, säger han i programmet Nyfiken på, utan att vi-och-dom-retoriken problematiseras. Men invandringen till Sölvesborg visar sig under denna period ha varit minimal. De påstådda motsättningarna är inget som Åkessons lärare eller skolkamrater känner igen, enligt tidningen ETC.
Åkesson fabricerar sålunda själv den polarisering han säger sig vara så rädd för.
Det värsta är dock att en rasist, som hetsar mot muslimer, får sitta och prata om rasism som om det inte har ett dugg med honom själv att göra!
Hjälp, vad jag önskar mig förflyttad till en annan tv-studio: BBC:s Hardtalk.