Stor förvirring präglade ju rikets ledning den första tiden efter flodvågskatastrofen i södra Asien. Statsministern och utrikesministern hade ingen kontakt med varandra under de två första dagarna och nu visar det sig att ingen heller tänkte på att informera statschefen, kungen.
I en intervju i gårdagens nummer av Dagens Nyheter säger kungen att han först på kvällen den andra dagen efter katastrofen fick kontakt med statssekreteraren Lars Danielsson och ännu senare officiell information av kabinettssekreterare Hans Dahlgren. Kungen fick informera sig på samma sätt som övriga medborgare, dvs via radio och tv.
Att ingen tänkte på att informera statschefen var förstås en konstitutionell blunder. Enligt regeringsformen är det statsministerns uppgift att hålla kungen informerad om "rikets angelägenheter" som det står i lagtexten.
Statsministerns underlåtenhet att tala med kungen kan tyda på två saker. Den ena är att varken statsministern eller utrikesministern insåg att situationen var så allvarlig som den var för tusentals svenskar i katastrofregionen. Att inte heller kungen blev informerad var inte konstigt eftersom ingen annan heller blev det.
Den andra är att monarken befinner sig i statsledningens periferi och därmed inte sågs som väsentlig i sammanhanget. Eller för att uttrycka det i klartext: ingen kom på tanken att säga något till kungen.
Statschefen själv uttryckte missnöje i DN-intervjun och i inlindade vändningar framgick de att han tyckte att han borde ha fått veta något i ett tidigare skede - samt att rikets ledning överlag reagerade för långsamt.
Även om kungen uttryckte vad många säger och tänker om utrikesdepartementets senfärdighet är kungens kritik just på denna punkt olämplig och således även den en konstitutionell blunder. Kungen ska hållas informerad men det är inte hans uppgift att recensera regeringen.
I gårdagens minnesceremoni i Stockholms stadshus framträdde kungen i en annan roll, som den empatiske och livserfarne monarken vars tal berörde många människor.
Det är dock otillfredsställande att landets statschef marginaliserats så till den grad att han inte räknades med i katastrofens inledningsskede . En helt annan sak är att en statschef med mer central konstitutionell betydelse bör vara demokratiskt vald.