Det är alltid uppfriskande när ett statsråd vågar gå emot det som på mer eller mindre flummiga grunder hamnat inom ramen för det politiskt korrekta.
Dit hör de ständigt återkommande kraven på att förment missgynnade grupper skall ges en bättre ställning genom olika former av kvoteringar - till utbildningar och till yrken.
Därför finns det skäl att ge en komplimang till utbildningsminister Thomas Östros för hans klara ställningstagande mot den idé som framförts från journalisthögskolan i Göteborg om att kvotera in personer med icke-svensk bakgrund på utbildningen. Man får hoppas att han lyckas hålla emot de företrädare för den mer beskäftiga varianten av den sociala ingenjörskonsten - inte minst från hans eget parti - som snart nog lär galoppera in på scenen, höggradigt altererade.
Huvudregeln vid bedömning av sökande till olika utbildningsplatser skall vara deras meriter, inte ovidkommande kriterier som exempelvis etniskt ursprung.
Om det kan visas exempel på områden där missförhållandena är så stora att de olägenheter som en kvotering under alla omständigheter innebär är ett påtagligt mindre ont än den bestående situationen kan kanske kvotering undantagsvis, och för en tid, övervägas.
Men i alla andra fall gäller att nackdelarna är påtagligt mycket större än de högst begränsade fördelarna.
Den viktigaste aspekten handlar om rättvisa och legitimitet. Själva förutsättningen för kvoteringen är ju att den som skall kvoteras in särbehandlas.
Den som då blir utslagen av en formellt sämre, men i etniskt eller annat avseende mer "rätt" sökande kan med fog hävda sig vara utsatt för en orättvisa. Och den som kvoterats in, trots att meriterna kanske i sig hade räckt för en plats ändå, får leva med ett frågetecken hängande i luften. Det är kontraproduktivt.