Konventionen avgjorde

Europakonventionen om de mänskliga rättigheterna ger inte tillräckligt underlag för att fälla pingstpastorn Åke Green för hets mot folkgrupp, även om hans uttalanden om homosexuella kan sägas falla inom det straffbarhetsområde som beskrivs i svensk lag.

Uppsala2005-11-30 00:00
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Så kan man sammanfatta Högsta domstolens dom i det yttrandefrihetsmål som i går fick sitt slutliga avgörande. Det betyder att HD i sak ser allvarligare på Greens formuleringar i sin predikan i Borgholms pingstkyrka den 20 juli 2003 än vad Göta hovrätt gjorde den 11 februari. Men som analys av innehållet i Greens predikan och dess förhållande till lagen om hets mot folkgrupp framstår hovrättens dom som överlägsen.

Mycket talar för att HD:s avsikt inte heller har varit att utförligt argumentera mot hovrättens uppfattning, som ju ledde till slutsatsen att Green borde frias. I stället har HD valt att utförligt uppehålla sig vid Europakonventionen och Europadomstolens
praxis i liknande fall. I och med att Sverige har anslutit sig till konventionen är det naturligtvis rimligt att detta också markeras när svenska domstolar bedömer olika fall. En gemensam europeisk rättspraxis och gemensamma europeiska principer för bedömningen av fall som berör grundläggande medborgerliga rättigheter är också i sig något önskvärt.

Ändå ger HD:s dom ett något egendomligt intryck. Om HD på allvar anser att Åke Green borde fällas — och att Göta hovrätts analys och argumentation bör underkännas — så borde man väl ha vågat pröva den linjen också
gentemot Europakonventionen? Som det tydligt framhålls i domen så är ju den svenska lagstiftningen fullt förenlig med konventionens allmänna principer och det finns dessutom utrymme för nationella domstolar att göra bedömningar utifrån de speciella förhållanden som råder i varje land.
Kanske ska HD:s skrivning egentligen uppfattas så här: Åke Green har rört sig i gränsområdet till den typ av uttalanden som tveklöst måste anses vara straffbara enligt lagen om hets mot folkgrupp. Man kan på rimliga grunder argumentera både för fällande och frikännande, men eftersom Sverige sedan 2003 är bundet av en konvention som ställer strängare krav för en fällande dom än vad som ibland förekommit i svenska domstolar så är det riktigast att frikänna honom.

Att Green rört sig i gränslandet för vad som måste anses som straffbart står höjt över allt tvivel. Därför är det också värt att notera att HD tydligt fastslår att domen mot Green inte ­betyder att allt som sägs i en prediko­situa­tion måste vara fredat. I en del kommentarer har just den typen av påståenden förekommit. Inte heller hävdar HD att hets mot homosexuella ska behandlas med större tolerans av domstolarna än hets mot t ex judar eller muslimer. Frågan om att inkludera hets mot homosexuella i lagen om hets mot folkgrupp var ju bara för några år sedan mycket kontroversiell.

Ödet ville att HD:s dom skulle komma samma dag som Säkerhetspolisen presenterar årets sammanställning av hatbrott i Sverige. Anmälningarna om brott mot homosexuella har ökat med 117 procent enligt Säpos statistik. Delvis tycks detta bero på nya redovisningsmetoder, delvis på att fler i dag vågar anmäla brott av detta slag. Men man kan också tänka sig att när toleransen mot homosexuella ökar i samhället i stort så ökar också risken att en del inom den intoleranta minoriteten blir våldsamma.
Därför är hetslagstiftningen viktig.

(HD:s dom finns på www.hogstadomstolen.se)
Läs mer om