Korsdrag rekommenderas
Detta är en ledare. UNT:s ledarsida är liberal.
Enligt Ola Johansson är det viktigt att ha "den här kontakten med de muslimska grupperna" i Sverige. Frågan är hur representativa de "muslimska grupper" är som Broderskaparna valt att samarbeta med, och hur man resonerat när man valt just denna samarbetspartner. Det är nog inte minst många demokratiska muslimer i Sverige som skulle vilja ha svar på dessa frågor.
Den representation för Sveriges muslimer som bjudits till Bommersvik och till "valsamarbete" förra valet är Sveriges muslimska råd, en paraplyorganisation som till vissa delar, enligt socialantropologen Aje Carlbom vid Malmö högskola, står för islamism — politisk islam — och vill införa sharia i Sverige. De religiösa sharialagarna anses av anhängarna stå över lagar som stiftats i demokratisk ordning. Det var Sveriges muslimska råds representant Mahmoud Aldebe som i egenskap av ordförande i Muslimska förbundet i förra veckan krävde särlagstiftning för muslimer i Sverige i ett brev till samtliga riksdagspartier.
Enligt Aje Carlbom är det inte första — och knappast heller sista — gången som Aldebe och hans organisation krävt införande av sharia i svensk familjelagstiftning. Mahmoud Aldebe påstår sig företräda 95 procent av muslimerna i Sverige. Han vill framför allt komma åt familjelagstiftningen, därför att man anser att kvinnor bl a inte ska kunna skilja sig utan mannens medgivande, och att systrar bara ska ärva hälften så mycket som sina bröder. "Mannen är familjens överhuvud och ska utföra alla sysslor utanför hemmet. Kvinnor ska hålla familjebandet starkt och inte kunna svika så enkelt," sade Aldebe i programmet.
Denne samarbetspartner till socialdemokratiska Broderskapsrörelsen har enligt Uppdrag granskning också sagt att debatten om hedersrelaterat våld "uppmuntrar invandrarflickor att revoltera mot familjens traditioner och religionens värderingar". Detta var efter Fadimemordet, då han även kallade Mona Sahlins skarpa markering mot hedersvåld ett "förtryck mot muslimer" och "rikssvensk fundamentalism".
Journalisten Salam Karam berättade i programmet vad som hände när han skrivit en kritisk debattartikel i Expressen om Broderskapsrörelsens samröre med islamister. Ola Johansson kallade Karam till ett samtal, där han läxade upp honom och ansåg att han skulle ha talat med Johansson innan han skrev artikeln. Ola Johansson anser nämligen att det ökar fördomarna mot muslimer "om muslimer debatterar offentligt".
Det är mot bakgrund av det som beskrivits högst anmärkningsvärt att Ola Johansson sätter sig på höga hästar och anser att "kunskapen om islam är grund och ibland icke existerande" hos den breda allmänheten. Frågan är hur mycket han själv och hans bröder bland de kristna socialdemokraterna känner till om sin valda samarbetspartner och om alla muslimer som är demokrater och håller på människors lika värde.
Den yttersta frågan är: vad är det egentliga syftet med samarbetet?
Enligt broderskaparna själva är integrationen det allt överordnade. Men i programmet förekom spekulationer om huruvida det handlar om rent röstfiske. Bland annat hade reportern Magnus Wennerholm hittat formuleringar i Broderskapsrörelsens medlemstidning som visar att muslimer ses som en "möjlig rekryteringsbas" som "skulle kunna lyfta vilket parti som helst till oanade höjder".
Vad som nu behövs är vidöppna fönster och ett korsdrag av frisk debatt — bland muslimer i Sverige, oavsett parti- och organisationstillhörighet, och socialdemokratin internt. Och framför allt måste människor i Sverige, vare sig de är muslimer, kristna, fågelskådare eller golfare, vägra låta sig stoppas in i färdiga fack, definierade av andra, som är ute efter att begränsa dem och deras liv.